Sången gör att vi artikulerar ord, bokstäver och dess ljud

Under sommaren har jag undervisat hitresta elever i det svenska språket. Det absolut roligaste vägen är den via sången. Mycket snabbt lär sig eleverna orden i texten, även om de inte förstår vad den handlar om, berörs de av själva musiken. Och den gemenskap som sången möjliggör.

Jag har tänkt mycket på detta med att ljuda och artikulera text. I en sång blir varje ändelse viktig. Man sjunger så tydligt att varje bokstav kan höras;

Sjön är så varm

och vi badar varje dag

och jag hoppar i

utan att bli rädd

för nu simmar jag så bra

lyder några textrader ur Evert Taube och Brevet från Lillan. Om jag säger samma saker i talet blir det mindre tydligt vad varje ord börjar och slutar eftersom det är så välkonstruerat att tonerna samspelar med hur ordet ska sjungas. Också ljuden låter det om. ”Sjööön är så varm” låter ljudet ö bli längre och tydligare.

Under en vecka har vi sjungit bland annat:

• Pappa kom hem
• Vem kan segla förutan vind
• Äppel päppel
• Måndag gör jag ingenting
• Lilla snigel
• Byssan lull

Eleverna är från olika länder och i åldrarna 8-12 år. De ber om att få sjunga vilket gör att vi sjunger varje dag. Den lilla sången om snigeln har vi sedan gjort om för att passa till andra saker som ska akta sig.

Det fina har också varit att ”akta dig” har diskuterats och dramatiserats och därmed överförts till andra sammanhang. Ja, i stort sett har sångerna kommit till liv och skapat gemenskap i gruppen. Nu har sjunger vi några andra sånger men kan dem ännu inte. Men efter en dag så har de lärt sig.

Det roliga har också varit att eleverna har tyckt om sångerna. De nynnar dem och ber om att få sjunga dem. Och de skapar gemenskap. Farfar Felix Körling sa att barn behövde trudilutter och att musik ska trudiluttas upp för barn. Jag delar hans tanke.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling