Jag har intervjuat många människor om deras läsande, deras minnen av böcker, ja, om de har turen att ha minnen av böcker och om de minns någon som läst högt för dem. Ibland är det en farfar som läste verktygskatalogen för fyraåringen som minns vartenda verktyg som farfars röst presenterade och minns också farfars röst fast åren har gått och minnet är mer än 65 år gammalt. Inte sällan blir det tårar i ögonen och boken kan berättaren berätta om. Det är klart att man önskar varenda unge ett sådant barndomsminne.
Jag har många minnen av böcker som någon läst högt för mig. Läraren som högtidlig gjorde stunden, den då vi fick tända ljus på bänken om det var vinter, eller måla och rita en annan gång. Den friden som lade sig över fliten. Jag såg med stadig blick in i stearinljusets mitt och där levde innehållet upp och lyste rakt mot mig.
Böcker som etsas sig fast är HC Andersens berättelse om Tennsoldaten, om Tummelisa och om den fula ankungen. Jag minns också hur fröken läste Pippi Långstrump och själv skrattade åt det som berättades.
Tänker på detta då jag läser i ”Allt är ett äventyr, en berättelse om Evert Taubes fantastiska liv” av Annika Thor med illustrationer av Jacob Wegelius, utgiven på Bokförlaget Max Ström i år.
Där läser jag:
På vinterkvällarna läste mamma eller pappa högt för dem ur sagoböckerna som stod i bokhyllan. Evert tyckte om
H.C.Andersens sagor, som den om den fula ankungen som till slut blev en vacker svan och den sorgliga om tennsoldaten som älskade balettdansösen av papper och brann upp tillsammans med henne. Sagor om riddare och jungfrur var också spännande att lyssna till, men när riddarna blev inspärrande i fängelsehålor blev Evert rätt. Att bli instängd skrämde honom mer än något annat.Pappa kunde också berätta sagor om de grekiska gudarna och hjältarna, som den om kung Odysseus som kom vilse på väg hem från kriget i Troja och om hans hustru och son som fick vänta i tio år på att han skulle komma hem.
Läs boken om Evert Taubes rika liv och de skatter han lämnade till oss att sjunga. Vi får livet i verser och äventyren tonsatta. I somras lärde jag eleverna att sjunga Byssan Lull och Brevet från Lillan. De som var här för att lära sig svenska for hem till sina länder med några visskatter i bagaget.
Och högläsningen bidrar till läsandet. Minns att din röst ackompanjerar berättelsen och ger barn och unga möjlighet att få ta del av innehåll. Minns att högläsningen är en del av det vi kan ge eleverna i skolan. Det generösa förhållningssättet. Ge guldkant på tillvaron. Högläs.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
