Jag läser just nu Peter Englunds bok Onda nätters drömmar. Den handlar om vändpunkten under andra världskriget; november 1942.
Då jag läser ser jag själva fotografiet. Det framkallas inom mig. Jag stannar upp vid rader liknande dessa, de korta meningarnas styrka, som vore de en dikt:
Kallt regn.
Ändlösa gråa fält.
Ett landskap tömt på färger och människor.
En smal och slingrig landsväg.
En kärra dragen av en trött häst.
Englund, 2022 s. 85
Undervisning oavsett årskurs:
Ett sätt att tolka text och ge det innehåll kan vara att låta eleverna måla, teckna och illustrera det de själva ser och tänker när de möter Englunds rader. Det kan elever i många årskurser pröva. Undervisningen genom bild låter eleverna tänka och omsätta texten i bild. Det som också hör undervisningen till är att presentera de olika bilderna och låta eleverna beskriva och förklara vad de främst ville återge.
Genom korta texter som den här ovan, och ur böcker eleverna ännu inte själva läser, kan de möta litteraturens mångfald. Min erfarenhet är att när vi låter eleverna gestalta ord, meningar och textstycken kommer vi att lära oss hur olika vi kan uppfatta texter. I Lars Wolfs bok med titeln Läsaren som textskapare läser jag:
Det är också viktigt att litteraturundervisningen ger eleverna tillfälle att lära känna varandra i egenskap av litteraturläsare och förde skapa förståelse för hur olika man kan läsa texter.
Wolf, 2002. sid. 136
Bilden är ett ypperligt sätt att närma sig hur vi uppfattar texten lika eller olika och vad det är vi fäster vikt vid. Kanske att elever väljer det kalla regnet och någon annan den ödsliga värld som till synes är utan färger. Vilka ord har de uppfattat lika och olika?
Detta betyder också att eleverna själva ska få berätta om sin bild och hur den är kopplad till Englunds text.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
