Eleverna måste få välja själva. Läsning är ett exempel där eleverna kan göra det. Jag tror inte på klassuppsättningar och gemensam läsning av litteratur om inte den följs och leds med undervisning. Många elever sitter med texter de inte tycker om och inte vill läsa. Det är farligt att ge elever skönlitterära texter som de känner att de inte tycker om. Det måste få vara möjligt att välja sin läsning. Läsning är så oerhört viktigt och bidrar till att ge livskänsla.
Undervisningen däremot kan vara gemensam. Läraren kan högläsa texter så att alla får höra samma och dela den med lärare och klasskamrater. Textmodeller som bearbetas gemensamt och sedan kan överföras till vilka texter som helst gör det möjligt för läraren att sedan låta eleverna ha individuell läsning. Om läraren också låter eleverna berätta spontant mellan varandra om det eleverna läser så sprids läsupplevelser och böcker.
Jag är mycket rädd för den undervisning som inte lyfter in boken i elevernas liv.
Ett litet undervisningsexempel är att exempelvis diskutera skiljetecken. Då man har en modell tagen ur någon bok; en mening med många skiljetecken och gör undervisning av den så kan man sedan be eleverna under sin självständiga läsning lyfta fram exempel ur sin bok som påvisar samma sak. Om man då låter eleverna dela med sig av sina meningar så får vi 28 meningar som belyser olika författares meningar med skiljetecken. Det är en mycket rolig undervisning. Såväl enskild som gemensam.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
