Jag besökte ett lite café. Ja snarare teplats i Edingburgh. Där arbetade två unga män. De var så trogna sina uppdrag, talade varmt om te, dukade korrekt med vackert porslin och avvek aldrig från det ansvar de hade för att vi skulle få en riktig upplevelse där vi satt. Jag tänkte då på läraryrket. Inte ska vi prata ned det vi gör, nej vi ska föra upp det vi gör. Hela tiden värna om det inre arbetet i skolan. Det är det enda sättet vi kan göra för att få ett annat ljus över det vi gör. Jag drack mitt te med varm respekt över de här killarnas idé och tänkte att innehållet är te men med deras berättelser, deras möblering och deras omsorg så blir det så mycket mer.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
