Idag började jag morgonen med att läsa både DN och sedan Frallan räddar världen av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge. En rolig läsning. Jag blev glad. Det nya ordet ”sovgottrummet” fick mig att skratta. Likaså upptäckten av fåglars namn och hur de vävs in i berättelsen. Smaka på ordet rubinnäktergal.
Kanske att jag valde att börja dagen så efter att ha läst artikeln om Dag Solstadt där han säger något om nutidsmänniskan:
Människor jobbar så mycket i Norge, när de är lediga vill de gärna slappa och det gör de genom att se på en dum amerikansk serie. Folk har nog alltid velat bli underhållna, men nu har underhållningen blivit det viktigaste av allt, det som karaktäriserar samtidsmänniskan. Det är helt okey för mig, men samhället mår inte ju bra av det.
Ur DN 15 oktober 2022 av Sandra Stiskalo
Texten träffade mig i magtrakten. Jag har inte kunnat läsa, inte orkat, haft ont i ögonen och sett serier efter serier för att underhålla mig själv. Men det har inte gett mig underhållning i den bemärkelse att jag aktiverar mina tankar och blir varse mig själv som en tänkande människa. När jag läser är aktiviteten större, jag arbetar mig in i texten, känner stundtals av både formuleringar och mitt inre. När jag ser på filmer gottar jag mig för en stund men väldigt lite har jag kvar då jag stänger av. Inte heller finner jag någon gemenskap med andra, vi se så olika serier och föreslår varandra vad det finns att titta på men har inga egentliga innehåll gemensamma. En lärare jag träffade sa att hen högläste för alla sina elever eftersom högläsningen kanske var det enda som varenda unge i klassen kunde samlas kring och uppleva något gemensamt. Barn gör olika saker, spelar olika spel, ser på olika serier, följer olika. Kanske är den tanken om högläsningen intressant att fundera mer på.
Det är lätt att se på serier och streama timme efter timme. Det är så enkelt att lägga sig till ro i soffan och matas av en timme och ytterligare en. Jag gör det. Jag tittar. Men jag grubblar också över hur min tankevärld utmanas och utvecklas. När jag läser en bok är aktiviteten hög, jag samspelar med texten vare sig jag vill eller inte och stannar upp och tar med mig funderingarna ut på promenaden. Texter kan bråka med mig. Både vänligt och ovänligt. Ge nya tankar som jag integrerar i mitt tidigare sätt att tänka.
Jag älskar att tänka. Dag Solstadt ord gav mig en tankeställare.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
