Jag blev intervjuad om högläsning. Jag sa att högläsningen leder till att böcker blir lästa, till självständig läsning. Jag har funderat på det jag sa i intervjun. Och önskar att jag fick tillägga att högläsningen i klassrummet kan leda till att eleverna vill läsa.
Jag har undervisat i läsning genom högläsning i alla mina undervisande år. Jag undervisade om litteratur genom att högläsa för mina elever. Jag läste alltid böcker de själva inte ännu kunde läsa. Jag läste korta berättelser för att eleverna skulle vänja sig vid att höra en början och ett slut på en och samma berättarstund. Jag läste 90 sekunder vid varje lektionsstart. Oavsett ämne och lektion. Jag tog tid på hur lång tid det tog för elever och lärare att samlas efter raster och jag kom fram till att om jag högläste blev samlingen och återkomsten till klassrummets arbete enklare. Jag ville naturligtvis ge eleverna texter, läsupplevelser och litteraturens horisont, den de själva omöjligt kunde ha men som de skulle kunna få.
Ofta tog jag varje dag tio böcker från biblioteket och dem lade jag i en hög för högläsning under dagen. Jag läste en och enhalv sida ur varje bok vid varje rast. På det viset kunde eleverna få höra olika berättarröster, olika genrer och få olika ingångar i litteraturen. Jag kom att undersöka om eleverna läste de böcker jag läste ur. Därför undvek jag att läsa och några av de böcker jag bar med mig in. Eleverna valde alltid de böcker jag läst ur och ratade de böcker jag inte läst ur.
Jag har högläst för elever i alla klasser jag haft. Alltid en bok som jag högläser från början till slutet. Jag har alltså olika högläsningar. Att högläsa faktatexter visar hur svåra dessa texter är. Dem läser jag också högt. Jag har undervisat från årskurs ett till årskurs nio.
Egentligen vet jag inte vad högläsningen ger eleverna på lång sikt annat än vad den ger oss för stunden. För stunden får eleverna lyssna till en berättelse, de hör skriftspråket, de lyssnar in grammatiken, de hör hur punkt och frågetecken låter, de får ord och begrepp i lekande, spännande, eggande äventyr. Vi lär oss lyssna ihop, vi lär oss berätta och fråga om det vi läst tillsammans. Vi får något. Vi får en berättelse.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag högläser också i inledningen till varje lektion, och jag undervisar på gymnasiet. Senast har vi begått Mio min Mio och de har älskat varenda sekund. Svenskundervisning på praktiska, traditionellt manliga, program är inte alltid superlätt men med högläsning i början av lektionen har man gruppen i arbetsläge direkt. Dessutom vill alla komma i tid och alla får minst 20 minuter om dagen utan stoj och oro med totalt fokus och njutbar litteratur. Det är magi på riktigt.
Det är sant och magiskt. Tack för att du berättar. A-M