Harry Martinson om lärarinnans längtan och berättelsens resa

När pedagogen Fröken Lagerlöf

tolvhundra år därefter skrev om fåglar

valde hon en gås till sagofågel.

Hon flög närmre jorden.

Hon var den anspråkslösa lärarinnan

som tog oss med på långfärd i en tid

då världens gräns på jorden sammanföll

med sockengränsen och där varje by

satt fången i sig själv bak elva stättor

och femton landsvägsgrindar eller vändkors.

En milsdjup granskog stängde runt omkring.

Då kom hon med sin vildgåsplog till byn

och bjöd oss följa med. Och alla ville.

Högt läste vi i bänken en för en

om landet vi fick se med fågelns öga.

Vi följde med i lärarinnans längtan

att fara bort på äventyrets sky

där allt förvandlas, skolans torra krita

blir till en snövit vildgåshals som pekar

ut Akkas fjärran hem vid Kebnekaise.

I dessa år då Västra Vemmenhög

var världens början, blev fått land oändligt.

I blådis utsträckt och i solrök drunknat

försvann det rymdbespeglat, barnsligt upphöjt

i sagans svinden under glada moln.

Nils Holgerson blev mer än blott en pojke

som fått en tomteörfil och förvandlats.

Han blev piloten i vår första flygdröm …

Denna dikt heter Vildgåsresan och finns att läsa i Harry Martinson Skillingtrycket och Vildgåsresan (1994). Samlingen är utgiven av Harry Martinsonsällskapet. För urval av texter står Stefan Sandelin.