När pedagogen Fröken Lagerlöf
tolvhundra år därefter skrev om fåglar
valde hon en gås till sagofågel.
Hon flög närmre jorden.
Hon var den anspråkslösa lärarinnan
som tog oss med på långfärd i en tid
då världens gräns på jorden sammanföll
med sockengränsen och där varje by
satt fången i sig själv bak elva stättor
och femton landsvägsgrindar eller vändkors.
En milsdjup granskog stängde runt omkring.
Då kom hon med sin vildgåsplog till byn
och bjöd oss följa med. Och alla ville.
Högt läste vi i bänken en för en
om landet vi fick se med fågelns öga.
Vi följde med i lärarinnans längtan
att fara bort på äventyrets sky
där allt förvandlas, skolans torra krita
blir till en snövit vildgåshals som pekar
ut Akkas fjärran hem vid Kebnekaise.
I dessa år då Västra Vemmenhög
var världens början, blev fått land oändligt.
I blådis utsträckt och i solrök drunknat
försvann det rymdbespeglat, barnsligt upphöjt
i sagans svinden under glada moln.
Nils Holgerson blev mer än blott en pojke
som fått en tomteörfil och förvandlats.
Han blev piloten i vår första flygdröm …
Denna dikt heter Vildgåsresan och finns att läsa i Harry Martinson Skillingtrycket och Vildgåsresan (1994). Samlingen är utgiven av Harry Martinsonsällskapet. För urval av texter står Stefan Sandelin.