Att vara två månader gammal och möta världen i allt. Lille Harry är på besök hemma hos mig. Och jag förundras över hur Lille Harry får mig att samspela med honom. Han ler mot mig flera gånger. Leendet spricker upp och omedelbart gensvarar jag. Lille Harry lockar mig till det. Lille Harry lockar mig också att börja prata med honom. Jag gör det. Jag har en annan slags röst. Den kommer från urtidernas tid och jag tror mig vara en representant för alla generationers prat med små späda barn. Jag värnar om hans språk med mig och leker den turtagningsspråkdans som Lille Harry redan har förståelse för. Då lille Harry lyssnar är han stilla, då Lille Harry pratar är han i rörelse.
Men det är ögonen som Lille Harry tittar med som får mig att ansvara om honom. Jo, hela hans väsen skriker om min vuxenansvar om att alla barn har rätt att finnas, skyddas, utmanas. Men ögonen… de ser på mig så noggrant som om Lille Harry först måste kvalitetssäkra mig … Är hon beredd på att ta emot mig? tycks hans ögon mana. Och är jag värdig hans samspelsinviter så kommer Lille Harry ge mig mandat … och jag kan besvara hans ögons språk, hans sprattlande ben och armar då han talar och hans små differentierade joller.
Och … det handlar mer om vem jag är än vem Lille Harry är!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Förunderligt vad dessa små kan fånga oss vuxna. Vi får ett annat kroppspråk också har jag märkt. Vi blir snällare på något vis.
Fint A-M. /A
Fan vad bra skrivet.
Tack Patrik // A-M
Pingback: Tweets that mention Lille Harrys mandat « Anne-Marie Körling -- Topsy.com