Upptagningsområde?

 

 

Upptagningsområde?

Vi talar om upptagningsområden som om det skulle betyda skillnad för skolan? Jag är inte överens med den synen. Hur ser vi då på vår profession? Frågan kanske ställs på sin spets om vi vänder på den:

Vilket upptagningsområde kommer läraren från?

Förlåt, det blev så hemskt då jag skrev det så. Då säger vi ju genast att det inte ska spela någon roll, det viktiga är väl att vi har vår utbildning och att vi har vårt arbete, våra dokument…

Jag är inte intresserad av de upptagningsområden eleverna kommer ifrån om vi i skolan förändrar vårt uppdrag i förhållande till upptagningsområden. Förväntar vi oss mindre, mer, ingenting beroende på varifrån eleverna är upptagna?

Jag är mer intresserad av  vad eleverna tillför utifrån de upptagningsområden de kommer ifrån. Alltså från deras hem och deras liv. Vad vi gör kring det upptagningsområdet eleven kommer ifrån kan kanske syns i skolan. Men det ska inte präglas av en föreställning om upptagnings-området, utan om vad uppdraget är i skolan för eleverna som går i skolan oavsett.

Om man talar om upptagningsområde – så kan man lika gärna ställa frågan till oss lärare – vilket vore mycket mer intressant:

– Vilken läroplan är vi utbildade i?

– I vilken tradition?

– Kunskapssyn?

– Människosyn?

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

14 svar på Upptagningsområde?

  1. Mats skriver:

    jag tycker nog att Upptagningsområde är ett bra ord om vi använder det i Bourdieusk mening
    http://sociologando.files.wordpress.com/2008/04/bourdieu1.png?w=480&h=480

    DVS att vi försöker placera oss på en karta som beskriver kön, klass, etnicitet, utbildningsbakgrund, kulturellt och ekonomiskt kapital.

    Att låta bli vore att göra sig blind för de svårigheter som uppstår när klasser möts.

  2. Anne-Marie skriver:

    Det är nog bra om vi funderar kring vad det betyder för själva skolan. Jag är rädd att det kan florera tyckanden och tänkanden, generaliseringar och dolda förväntningar inom själva användandet av begreppet. Jag måste vända och vrida på det vi tror oss självklara saker. Det är så klokt att ge lite bakgrundstankar… och komma åt saker och ting. Det blir lätt en mall kring eller i vilket saker och till blir osynliga. A-M

  3. Anne-Marie skriver:

    Inser att jag kanske talar om äpplen och päron. Jag vet inte riktigt. Ni får gärna hjälpa mig med synpunkter och tankar. Jag har lyft en aspekt av detta med upptagningsområden. Det är ett ord jag inte är överens med. Varför talar vi upptagningsområden?

  4. Plura skriver:

    Måste väl vara det makroekonomiska perspektivet och den gamla närhetsprincipen. Det ena i akronymen SIDD. S = Segregering, som en av orsakerna till skolans sämre resultat.

    Man skulle nästan vilja funder på om förutsättningarna är sämre i Rinkeby eller Rosengård i förhållande till Johannesskolan i Malmö eller Engelbrektsskolan i Stockholm. Nu när elevpengen styr valet av skola borde väl lärarkollektivet funder en smula utifrån elevperspektivet.

    Det är ju ändå förmågan HUR lärarna förmedlar kunskapen som avgör kunskapsutvecklingen hos eleven. VAD läraren ska undervisa tillhör ju professionen.

    Jag tänker vidare, det första D:et står för Decentraliseringen. Det som Persson genomförde för 20 år sedan. 290 påvendömen har inte precis gjort det lättare att definiera det konstiga ordet upptagningsområden.

    Några oreflekterade tankar vart efter tangenterna rasslade på tangentbordet från Plura.

  5. Anne-Marie skriver:

    Det var bra att få lite tänk kring det här – så låt tangenterna rassla Plura. Frågan är – kom upptagningsområden höra samman med skolpengen? undrar jag. A-M

  6. Plura skriver:

    Det är väl en filosofisk fråga. Skolpengen tillhör ju eleven. Får funder vidare på din fråga.
    Plura

  7. Anne-Marie skriver:

    Det är en demokratisk fråga – tillhör verkligen pengen eleven? Hur väl förstår då eleverna sin makt?

  8. Plura skriver:

    Nu ställde du en knepig fråga.

    Eftersom närhetsprincipen försvunnit har den representiva demokratin försvunnit. Oavsett om det är en kommunal skola eller en fristående skola är de utsatt för konkurrens. Det innebär i förlägningen att ingen driftsform går fri från att försvinna. Pengar ”tillhör” eleven på så sett att vårdnadshavarna kan välja skolgången.

    Sedan blir det knepigt. Den demokratiska rättigheten har eleverna endast under grundskoletiden. Eftersom det är en obligatorisk skolform. Om den skola eleven går i förvinner, på ett eller annat sätt, är det kommunens skyldighet att se till att eleven får gå i skolan. Hur sedan kommunen löser det är en annan sak.

    Sedan, Anne-Marie, om eleven eller troligast vårdnashavarna, i gemen vet och förstår sin makt, skulle jag nästan säga är en klassfråga. De som har vårdnashavare som är studievana eller av annan anledning har ett försprång, ifrån de som icke har det, kan utöva sin makt. Det eviga dilemmat.

    Några försök att svara på en svår frågeställning från Plura.

  9. Mats Gerdau skriver:

    Hej, jag tycker inte om ordet upptagningsområde. Det låter så statiskt och uppifrånstyrt. Och öppnar lite för bortförklaringar; man har ”sämre” elever i vissa områden. I ett system med valfrihet har man dessutom ofta elever från stora områden, vilket gör begreppet lite gammaldags.

    Varför behövs upptagningsområden egentligen? I min idealvärld så skulle det inte finnas några sådana. Eleverna (och deras föräldrar) väljer den skola de vill och skolan tar emot så många av de sökande eleverna som möjligt, helst alla. Om alla inte kan tas emot så får man säga nej tack till de som bort längst bort, i enlighet med närhetsprincipen. Då får skolan de elever som vill gå där, alldeles oavsett var de bor.

  10. Anne-Marie skriver:

    Tack för det Plura, bra att tänka ihop. Anne-Marie

  11. Anne-Marie skriver:

    Jag tror begreppet ”hjälper” vissa elever och ”stjälper” andra utifrån dunkla och oklara sätt att förhålla sig till innehållet inne i skolan och inte utanför den . Jag tror vi ställer in förväntningarna felaktigt. Alla har rätt att få gå i en skola där innehåll och utmaningar utvecklar alla. Jag ställde själv frågan slentrianmässigt och mycket aningslöst och i samma stund jag ställt den insåg jag att den är verkligt dum. Bättre att se till innehållet i en verksamhet och aktörerna i samma innehåll. Anne-Marie

  12. Mats skriver:

    Jag tänker i första hand på var lärarna kommer ifrån – vilka förutsättningar har de att förstå utmaningarna.

  13. Anne-Marie skriver:

    Mats, Det är en väldigt bra ingång i frågan tänker jag! A-M

  14. Plura skriver:

    Jag tänker att upptagningsområdet ska man vända på.

    Eftersom det är så stort är det väl lärarna som ska se till att pedagogiken som avgör. Resultatet av en lektion är vad HAR eleven upplevt eller vad HAR eleven fått kunskap om. Och HAR består av två delar HUR och en del VAD. Alltså lärarens förmåga att förmedla kunskapen, inte hur duktig h*n är i ämnet.

    Och då Anne-Marie är vi tillbaka till vår gemensamma strävan: Lärare ska kunna sin läroplan för att veta kraven på det pedagogiska arbetet. Sin kursplan för att veta vad för slags krav det finns på kunskapsinnehållet och hur bedömningar ska göras. Och sist men inte minst barnkonvensionen.

    Tankar efter en natts sömn från Plura.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.