Om att sätta ord på skolans inre arbete, från yttre brus och inre tystnad

Skolan är alltid i fokus. I dagens tidning kan jag läsa flera inlägg om skolan. Så har det varit länge. Om skolan kan alla yttra sig. Det är bra tänker jag. Men för skolan själv kanske inte alltid så gott. Om skolan tänker utifrån brist, inte utifrån styrka och eget innehåll, blir det yttre lätt kritik. Och under för mycket kritik kroknar man.

Om det som sägs är för långt ifrån det som upplevs i skolan distanserar man sig från det som skrivs. Den distansen skapar murar. Verkligheten upplevs annorlunda än orden i tidningen eller det sagda i TV-rutan. Distansen kan handla om skydd.

Jag har aldrig riktigt känt igen mig i det som skrivits om skolan. Mina elever har frågat, då vi diskuterat tidningsartiklar, vilken skola man har skrivit om. Föräldrar tycks i undersökningar vara nöjda med sin skola och tänker att skriverierna berör någon annan skola. Inte vår.

Hur som helst så tror jag att varje lärare, varje skola ska tala om sitt innehåll. Inte om elevernas brister, inte om skolans avsaknad av resurser, inte fastna i bristtänkande utan se det som sker varje dag i skolan. För att göra det måste vi börja tala om det som äger rum, inte det vi önskar ska äga rum, utan just det som äger rum. Idag. Varje lärare kan med hjälp av eleverna avrunda lektionerna med en gemensam utvärdering som kan sparas och sändas till rektor, till föräldrar och delas ut till eleverna. Denna utvärdering kan innehålla:

  • Detta har vi lärt oss idag – låt eleverna berätta fritt och anteckna allt de säger i punktform. Även repetitionerna, de som säger lika, det finns en kraft i att anteckna det som varje elev säger, det synliggör också undervisningen och lektionens fokus. Låt denna utvärdering bli elevernas och lärarens. Om vi gör den dagligen kommer skolans inre arbete bli synligt, för oss lärare och för eleverna, och för rektor. Genom de här elevrösterna kan vi tala om det vi gör. Då arbetar vi oss systematiskt ifrån den brist som alltid omger skolan. Vi kan börja tala om styrka och inre arbete. Och ju mer vi pratar om det vi gör ju mer styrka kan vi hämta ur vår vardag. Detta underlag ska inte vara källa för bedömning utan för att synliggöra det pågående. Eleverna ska stöttas i att berätta om vad de lär sig, också om sådant som vi kan kalla merlärande.
  • Genom detta har vi lärt oss idag, vilka redskap, vilka källor.
  • Av vilka har vi lärt oss idag – vi lär ihop och genom varandra. Detta ska samtalas om.
This entry was posted in Formativ bedömning, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Lektioner och lektionsförslag. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.