Gammal lärare och uppfostrare – 1900-talets början

Jag läser en bok skriven i början av 1900-talet. Den är skriven av G.C.Witt och heter:

Praktiska  regler för uppfostran i hemmet.

Den som ger dessa råd är ”gammal lärare och uppfostrare”. Det glädjer mig att G.C.Witt gör åtskillnad mellan lärare och uppfostrare. Boken har jag tummat på för att fånga några äldre infallsvinklar hur människor förhöll sig till barn. Jag spanar bakåt i tiden för att förstå en hel del av nutiden.

Jag söker efter barnagan  i denna bok men finner att denna lärare och uppfostrare tar avstånd ifrån denna.  Nej – barnagan söker man sig ifrån i denna bok. Frågan är hur man kan lyfta frågan en gång – och kanske även idag – Hur man inte agar ett barn – att söka sig ifrån det ålderdomliga sättet att barnuppfostra. Nej Witt är inte för barnagan. Witt ger de vuxna ansvaret att vara just vuxna. Men med sina ålderdomsord från en tid där barnet inte föddes till en god liten människa utan formades från ond till god av en god omvärld.

Witt skriver om hur man förtjänar ett barns förtroende:

”Blifva barnen rädda för föräldrarna, så är det slut med förtroendet.”

Så skrev han för 100 år sedan.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.