Jag är rädd för att fina och vackra ord och innebörder har blivit så missuppfattade i svensk skola över tid. En lärare är en undervisande professionell person som närvarar i det individuella och i det grupparbetande och om läraren abdikerar signalerar man märkligt nog ointresse för elevernas tänkande, görande och de processer som är igång. Den formativa närvaron och deltagandet visar att läraren är autentiskt nyfiken och angelägen om att delta i undervisningens fokus.
Att abdikera är nästan som att sitta och fika och vifta på tårna i klassrummet och vänta in resultatet. Alltså förhåller sig summativt.
Genom att inte ingå och delta och göra undervisningar, samspela och verka värdigt för yrket så är risken stor att individualisering blir ett luftord, grupparbeten blir ett luftord och där kunskap och innehåll inte värderas för sitt innehåll.
Jag gillar både grupparbeten och individualisering – för jag kommer nära lärandet då. Jag är ju med! Och oj så jag lär mig om vikten av att vara elevernas lärare.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
