Jag har besökt många klassrum. Jag har besökt många skolor. Här är ett klassrum i en amerikansk skola i Sydafrica. Jag känner igen organisationen från Nya Zeeland och från Amerika, ja och faktiskt mitt eget. Det är ju så att man hämtar influenser och tar med sig hem, och gör eget. Nåväl, om rummet är organiserat för ett månglärande där samspelet mellan elever, lärare och medier är medvetet så krävs det mycket tänk och lärarens samspel med teorierna och läroplan och kursplaner.
Denna form av klassrum har till uppgift att utveckla formativa processer, synliggöra lärandet och skapa förväntningar på att få lära. Lärare har rummens organisation gemensamt. Man utbildas i hur att skapa ett pedagogiskt rum.
Igår lyfte jag den frågan? När kommer utbildningen till lärarhögskolan.
Den vanligaste frågan jag får då jag visar dessa bilder är att detta inte fungerar för barn med diagnoser. Det blir stökigt. Organisationen är strukturerad och det finns mycket få stunder som inte har ett intressant innehåll. Det kan vara tryggt att veta att man också får röra sig i klassrummet, och att rummet är dukat för och med ett innehåll. Det som stör elever är när det saknas ett direkt innehåll och eleverna får vänta för länge för att formen som satt sig. Skolans innehåll är lärandet och den har eleverna rätt till. Oavsett. Jag har heller inte sett att någon lärare har prövat ett annat klassrumstänk och undersökt elevernas lärande i detta rum. Jag menar att vi inte kan berätta sanningar om saker och ting innan vi har prövat dem. Det är en risk att sanningarna blir sannare ju mer vi säger att det fungerar som det gör. Låt oss utmana oss själva, tänka nytt och sedan undersöka hur det blir? Nu vet vi ju inte.
Pingback: Resurser, del 2 | Skolans psykologi