Nationalencyklopedien och mitt sätt att skriva

DSC_9082


Jag har fastnat i Nationalencyklopedien. Jag fastnade under ordet ”Språk”.

Det gör ingenting om man fastnar vid ett ord. Men ordet ”språk” är ett helt begrepp. Det låter sig inte ringas in. Jag läser om språkgeografin, om språkförbistring och om språkkontakt.

Va, språkkontakt? tänker jag. Men kära nån. Är inte allt språk en form av kontakt och i sig en kontaktyta?

Jag stryker med min hand över Encyklopediens text. Jag berör den med min hand. Jag har kontakt med texten. Jag har läst den, jag har tänkt på den, jag har berört den, jag har valt ut den, jag har fotograferat den, jag har funderat över innehållet, jag har ställt frågor till mig själv. Jag har dammat av mina kunskaper, jag har givit näring åt något jag inte visste men hade en aning om, jag har språkberikat mig. Tänk om texten om textkontakt förstod det.

Jag undrar hur ni förstår min text. Vad händer med er läsning om ni fick höra mig skriva i verkliga livet? Jag talar in vartenda ord. Därmed vet jag vilken känslofärg mina ord bär med sig in i budskapet. Jag har under denna skrivning talat vänligt, lite lekfullt och en aning pillimariskt. Jag förehåller mig så till ord och meningar. Kan inte låta bli!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Svenska och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.