Jag ställer mig mycket fundersam. Jag undrar vad programmet gör med läraryrket! Att coacha lärare handlar inte om att inför öppen ridå göra miner åt en annan lärares undervisning, sucka inför eleverna eller på annat sätt ge sin kollega sparken!
Eleverna kommer i lojalitetskonflikt och tvingas välja! Jag tycker visst att lärare ska utveckla sin profession, att denna yrkestillblivelse omfattar varje lärare. Jag är stadd i lärande utveckling. Och så ser jag på saken.
Hej HOPP!
Anne-marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Just nu: Tidens smala näs av Sven_Eric Liedman (omläsning) a
Böcker jag läst under januari – aug 2024
Böcker jag läser under december 2023:
Tänkte samma tanke efter programmet igår. Lärarna i klass 9A undermineras. Malin
Precis! Man blir mörkrädd och funderar över dessa två självutnämnda superpedagoer Stavros och Gunillas professionalitet i yrket. Samtidigt som de står och säger att de tycker lärarna är modiga att de ställer upp för genomlysning så hånar de dem med översitteri. Vad kallar vi det om någon sitter och himlar med ögonen och gör miner åt andra människor medan de står och pratar? Jo, vi kallar det för mobbning och det får inte förekomma i svenska klassrum. Eller hur? Jag försöker intala mig efter varje program att det är bara för dramaturgins skull man lägger upp det på det här sättet. Det skulle inte bli bra TV om det inte fanns någon att tycka illa om(?!). Men om detta program lägger agendan för hur gemene man ser på läraryrket blir jag mörkrädd.
Jag tror och tycker att de är goda pedagoger. Men frågan ska inte belysas hurvida pedagogerna är superbra och ställas i förhållande till andra lärare. Vi tävlar inte i vem som är bäst utan hur vi bäst utvecklar varandra. Vi ska utveckla kollegium och lärande ska tillåtas inom yrket. Vi måste få misslyckas i mängder, ansvara för det som sker, utveckla ihop, se elevernas aktiviteter och tänka att varje situation är delvis ny och att vi samtliga blir till ihop. Jag önskar också att äldre lärare ödmjukt inser att de kan lära av nya lärare. Inget förändras utan att det känns och gamla ullstrumpor nöts tillslut ut vare sig bäraren vill det eller inte. I all vänlighet till er alla, Anne-Marie körling
Tack för inlägget. Måtte det få bli ett program om läraryrket, lärarrollen och skolutveckling som visar den konstruktiva utvecklingen.
Det är jättebra om vi kommer fram till att man som lärare ska få ha tillgång till en mentor eller coach som stöttar en, vare sig man är nyutbildad eller har varit verksam ett tag. Klassrummen behöver öppnas upp mer och vi måste bli bättre på att delge varandra råd och tips. Men det ska inte göras med härskartekniker.
Lärarutbildningen är kanske den viktigaste arenan för att föra de didaktiska diskussionerna, men tyvärr ”missas” det ofta i förmån till de ämnesspecifika fördjupningarna (precis som den unge matteläraren uttryckte i programmet igår). Fram för en mer yrkesinriktad lärarutbildning där man kan förbereda studenterna för den komplexa verklighet som finns, inte illusionen om den.
Jag byter kanal och hoppas att de ”nya” lärarna i vårt land inte tittar på 9A. Jag vill att vi tillsammans tar hand om de ”nya” och om varandra i lärarkåren. Att vi på ett ödmjukt sätt lyssnar, leder och förmedlar kunskap till varandra.
Jag tittar men tycker om dina ord Pippi/A-M
Intressanta synpunkter. Så olika vi ser på programmet. Jag gjorde det utifrån helt andra ögon. De finns nedtäknade här:
http://pluraword.blogspot.com/2011/02/ohur-klass-9a.html#comments
Bra inlägg och en intressant diskussion! Jag känner att det är sorgligt att man inte gör en realityserie som visar på de positiva krafterna i svensk skola. Det finns så många fantastiskt duktiga och engagerade pedagoger och elever i det här landet som sysslar med att utveckla undervisningen mot framtidens skola. Jag känner flera. Varför får vi inte se det på tv?
Mer frapperande är kanske superpedagogen och NO-läraren Stavros syn på evolutionen.
Fråga: Vilken är vår tids största bluff?
”Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen.” Hur får han ihop det med en modern skola?
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1396673/20-fragor-till-Stavros-Louca.html
Jag har hamnat i ett stämningsläge där jag inte längre kan ta programmet på allvar, det viktiga som sägs om både ansvar och samarbete försvinner bakom himlande ögon, superpedagoger som leker good cop, bad cop, dramatiska utspel värdiga ett amatörteatermelodrama och ridåer vävda av omväxlande strunt och skitsnackande. Jag skrattar högt åt det, roas av bilden i vrångspegeln trots att jag vet att den skrämmer andra väl medveten om effekten av skratt som vapen mot tyranner. Samtidigt hoppas jag att debatten snart kommer förbi det frustande ilskna och blir konstruktiv och viktig.
Det var verkligen ett avsnitt som gjorde ont på många plan. Mest plågsamt är kanske att Stavros har blivit ledande auktoritet på allt som liknar utbildning.
Jag undrar om coachingbegreppet kan repa sig från det här försåtliga övergreppet?
Jag gillar klass 9A. Man lyckas på ett pedagogiskt sätt, genom att visa på hur det faktiskt kan vara i skolan, peka ut ett antal bekymmer i dagens skola:
1. Att lärarutbildningen under ett antal år faktiskt inte förberett lärare för yrket utan lämnat dem i sticket.
2. Att kommunerna anställt lärare som får jobba kvar åt efter år fast de inte klarar av jobbet, dvs låtit skolan bli en skyddad verkstad för en del lärare.
Nu kan man inte avskeda tusentals lärare som redan finns ute i jobb men däremot borde stat (ansvarig för undermålig lärarutbildning) och kommun ( arbetsgivare och ansvarig för elevernas måluppfyllelse) se till att de lärare som saknar bitar i sin yrkeskompetens (kan vara både ämnen och undervisningsskicklighet) får fylla på kunskaperna genom vidareutbildning och genom att få en coachning.
Sen behövde man utnyttja möjligheten som finns i den individuella lönesättningen till att locka de bästa lärarna till de sämsta klasserna och tuffaste områdena och då menar jag ordentliga lönepåslag, typ dubbelt upp, plus kanske andra förmåner.
Det borde också vara skyldighet för kommunerna att erbjuda mentorer till nyutbildade lärare och coacher till lärare som vill ha det. Mentórerna och coacherna ska självklart väljas ut bland de lärare som får goda vitsord av elever och föräldrar och de ska också kunna erbjudas nedsättning i tjänst / högre lön för sin insats.
Det går ju inte att man försöker fortsätta att mörka dilemmat med dåliga lärare genom att skylla på lata och bråkiga elever.
Och det hjälper föga att klaga på enskilda lärare, de måste få den hjälp de behöver. Det finns förtvivlan i ögonen på de här lärarna i klass 9A, ett rop om hjälp. Den hjälpen borde alla lärare få istället för att gömmas undan och förnekas ett helt yrkesliv, med motivering att man inte ska hänga ut någon.
Coachning är ett lånat begrepp – kanske vi kan ge det ett kollegialt och utmanande ord som får ersätta det? / A-M
Inga, jag delar många av dina synpunkter. Jag gillar aldrig och kommer aldrig att göra det – när människor öppet gör miner, visar misstroende och det inför andra människor, allra helst barn. Skillnader och dispyter tar man på annan plats, gärna i ett utvecklande samtal med den det berör – och det i ett lärarrum. Skolan måste dela på platser för vuxet utagerande och veta att professionen råder i klassrummet och tillsammans med eleverna. / A-M
Jag önskar att programmet roade mig Morrica, men programmen ger mig inte ens den glädjen. Jag sörjer att Pedagogerna blir alldeles för stora, och lärarna alldeles för små. Det ger en orättvis bild av också pedagogerna vilkas undervisningar jag gärna skulle se och uppleva i sin helhet, alltså från planering, utförande och det absolut viktiga efterarbete. Jag skulle och vill gärna se hur man utan att ge alltför stora besvikelser och ord lyfter de lärare som är på väg att fullt ut bli lärare vidare. Nu börjar det här likna ett program som tar poäng på det som värdegrund vill sätta punkt för.
Jag vill också, som alla andra här, och utanför skolan – att skolan utvecklas, tar ansvar och väsen av sig kring det som faktiskt äger rum i skolan. / Anne-Marie
Hej Olle, jag tror inte skolan mår bättre av de här programmen, dvs, om man inte ser dem för att sätta ned klackarna i skolmyllan och faktiskt börjar berätta om vad man gör i skolan. Skolan kan och ska inte gömma sig bakom problem men skolan ska tillåtas att utvecklas och visa framfötterna. Jag gillar inte denna ensidighet eller att man gör allt svart eller vitt. Det kan vara både och. Det behöver inte vara antingen eller. Grova bilder av skolan är just grova bilder av skolan. Hur som helst så är det som du säger – vi kan kan diskutera och det anser jag är gott. // Anne-Marie
Eva, tack för kommentaren. Vi kan önska att såporna blir mottagna som såpor! / Anne-Marie
Att se pedagogen Stavros iscensätta en konkurrenssituation med en betydligt yngre och mer oerfaren kollega kring vem som bäst lär ut matematik och dessutom göra det inför elever och kamera är allt annat än coaching. Det handlar enbart om något mycket obehagligare: Vem är bäst och vem älskar eleverna mest? Kanske är det ett bevis för att människan verkligen har aporna som sina anfäder?
Bästa P, Det är just detta som är så farligt med flera lärare i ett klassrum. Att lärare konkurrerar om eleverna. Den konkurrensen får aldrig äga rum. Darwin och evolutionsteorin gör att vi människor aldrig någonsin kan betrakta oss själva som gudar. Anne-Marie
Pingback: Klass 9A har spårat ur … « ©lektorio
Jag här läst ditt inlägg i din blogg och jag delar dina synpunkter. Jag anser att tryggheten för alla i skolan är genererande för alla.
Pingback: De tre ”upphöjda” pedagogerna i Klass 9A är urusla lärarutbildare | Redaktörens Blogg — Dyslexia nätupplaga
Själv tycker jag det är bra med program som 9a . Har inte sett denna säsong, men förra stämmer mycketr med mina barns skola. Detta kanske visar ,som någon skrev tidigare, att vissa skolor har lärare som inte vill utveckla sig,utan år efter år förnedrar o kränker elever. Borde inte skolledningen reagera när majoriteten av en klass som haft samma lärare får överlag mycket sämre betyg än de elever som gått i parallell klassen ???
Starta omedelbart en mentor funktion för alla lärare, även de äldre.
Många ungar kan inte välja skola då avstånd på landsbygden gör det ohållbart att ta sig till annan skola. De är helt i händerna på de lärare de får.
Skrev just ett inlägg under pojkar o kepsar, om en skolsituation som inte gynnar lärande för allautan där rektornm sin lärarstab iscensatt en skola där lärare o elever är satta mot varandra o där lärare ska ha rätt till varje pris. Vad händer med dessa ungar sen ??
Skulle aldrig lämna in bilen på en bilfirma som inte kan sitt jobb , men barnen vi håller mest av, kan inte välja .
Inför feedback till lärare från elever ,varje lektion med små lappar om vad som fungerat bra och vad som behöver ändras !!(worked well, do dofferently) Även lärare borde ju vilja utvecklas ?!
Program som 9a visar på problemet att det finns lärare som inte ens gillar att lära ut eller saknar kunskap om hur , även att vissa lärare är på fel plats. Det tar bort lite av glorian alla ni bra lärare borde ha. Alla i lärarkåren får ta stryk över att endel inte passar .Endel är rent av ”barn farliga” vilket gör att man missar att berömma alla eldsjälar som jag ändå vet finns !!!!!
Programmet är en skam för SVT. De gör en allvarlig sak till ren underhållning och ett spektakel för tittare. Det är inte första gången de gör detta: ”Fråga Louise” är ett annat, vilket de tack och lov tog bort.
/andreas