”It takes two to tango”

Jag måste grubbla lite på uttrycket: It takes two to tango!

Om det behövs två för att dansa och dansen är tango så behövs det en lärare som visar hur man dansar denna svåra dans. Kanske till och med en lärare från Argentina, vad vet jag. Det krävs också musik, helst en orkester där alla står och spelar sina instrument. Det slår mig att orkestern behöver en ledare för annars spelar alla liksom för sig själva, alltså utan att tänka på takt och gemenskap. Så om uttrycket ”it takes two to tango” kan vi nästan inte säga innan vi tänkt på omständigheterna. Jag vet mycket få personer som kan dansa tango. I själva verket känner jag bara personer som är hur kunniga som helst på att dansa själva.

– Om jag kan dansa tango?

Handen på hjärtat så är jag urkass på tango. Men jag gillar tangomusik. Och rosor. Och kläderna. Och miljön. Och hur man lär sig. Och hur svårt det är. Och …

 

Det här inlägget postades i Kommunikationen, Musik, Ordförrådet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på ”It takes two to tango”

  1. Mats skriver:

    Tango är nog en bra bild av undervisning – barnen låtsas att de följer läraren. I själva verket är maktförhållandena mycket mer komplicerade än det ser ut att vara.

    Vem styr vem? Vem låter sig styras?

Kommentarer är stängda.