Jag läser i Origo om Sabine Louvets prov tillsammans med eleverna. Jag blir uppriktigt glad över läsningen. Det är en viktig fråga att eleverna inkluderas i proven och att de förstår vad de ska lära sig. Jag ser proven som en möjlighet till ökat lärande för eleverna – mindre än att kunna sätta betyg på deras kunskaper. Det krävs att vi tänker kring proven. Jag minns att jag hade olika prov och utforskade hur jag skulle göra prov. Då jag hade skriftliga prov gjorde jag så här:
* Eleverna fick frågorna. De skulle diskutera att de verkligen förstod dem. De skulle högläsa frågorna och diskutera frågornas innehåll. De fick lägga sig i för att formulera frågorna tydligare eller byta ut, lägga till eller förtydliga frågeställningarna.
* Eleverna fick lära sig att använda frågornas innehåll som en del av hur att förklara sina svar. En strategi var att använda frågan som en modellad mening där eleverna kunde jämföra sin egen stavning med frågan.
* En öppen fråga lades till. Den där eleven fick skriva ned sådant som eleven tyckte att provet borde ha frågat om och varför. Jag tänker ofta på att frågeställaren har fler kunskaper och att frågekonstruktionen bygger på kunnande.
Idag tror jag att jag skulle söka mig bort från skolmönstret att få de enklare frågorna i början och att de svårare kommer längre ned. Detta är ett mönster jag inte tycker gagnar lärandet. Jag tror jag skulle klippa sönder frågepappret och ge en uppgift i taget. Den skulle jag be eleverna lösa var och en för sig och sedan ihop med varandra. De skulle sedan få sätta sig var och en för sig och lösa en liknande uppgift självständigt. Jag tror på stöttning och hjälp. Jag tror på samspelet mellan lärande.
Fusk är ett ord som skapas genom att omgivningen inte längre ser lärandet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Pingback: Bedömning | Pearltrees