Körlings Ord: ”Förutspå inte vad ni tror eleverna kan eller inte kan. Var generös med det som finns att visa och bemöt eleverna med nyfikenhet och mindre av ett begär av korrekta svar.
Begränsa inte. Utvidga. Ge mer.”
Ur litteraturen går det att hämta texter som jag brukar säga liknar vykort. Vykort ur litteraturen kan vara underlag för samtal, för ämnet bild och att möta den variation av den skrivkonst och den språkdräkt författaren ger sin text.
Mina elever har alltid fått möta de vykort jag har lyft fram ur de böcker jag läser. Syftet är helt enkelt att visa dem text som också de kan läsa och möta. Ibland tecknar vi det vi läst om.
Här är en sådan vykortstext. Den är hämtad ur Åsne Seierstad bok OFRED, utgiven på Polaris förlag 2025. Jag lyfter fram följande:
En gammal kvinna hängde tvätt. Stora blusar, generösa bysthållare, kjolar, handdukar och trosor. Lugnt satte hon på klädnypor, rätade ut veck. Rök steg ur skorstenen, plastblommor i små krukor lyste upp en grånande vägg, en katt kråmade sig som husets rätta ägare på en staketstolpe.
Seierstad (2025) s. 293.
Våga låta eleverna möta texten. Förutspå inte oförståelse. Utgör inte ett hinder för eleverna att spänna sin uppmärksamhet och möta något de ännu inte har fått möta. Du ger dem möjligheten. Skräm inte iväg dem från mötet genom att kräva för mycket. Visa, håll fram och bjud in.
Alternativ kan vara att man ger eleverna tre bilder. Eleverna får då flera underlag att koppla texten till, en bild de tycker gestaltar den. Minns att vi har olika sätt att se på saker och ting. Det finns egentligen inget rätt eller fel. Ha det roligt och njut av hur texten omvandlas till något att gemensamt samlas kring.
Jag frågade två lärare om de kunde pröva detta med sina elever. Den enda informationen de fick var att inte säga så mycket om texten men att läsa den högt flera, flera gånger. Så här löd texten:
När man låter eleverna samtala om det de hört och besvara de frågor de ställer (vilket betyder att man väntar in elevernas frågor så att man som lärare vet vad de undrar över) får de ett papper och en blyertspenna för att göra en skiss av den bild de föreställer sig. Eleverna gick i årskurs två.
Så här såg några av teckningarna ut:
När eleverna har ritat sin översättning från text till bild kan undervisningen övergå till att knyta an till det ritade och vad eleven har fokuserat på. Då blir teckningen ett underlag till elevens berättelse och anknytning till texten. När ni gör detta – skynda inte – värdera inte – inget är fel eller rätt – låt eleverna berätta och förklara. Lyssna noga.
Hej HOPP från köksbordet,
Anne-Marie Körling
Böcker jag har läst 2026: