De som ännu inte är vi
Läkaren sätter sitt stetoskop över mitt hjärta.
Slår stadigt och lugnt säger han.
Här klädd i sin titel.
På tunnelbanan säger man.
Hit hör du inte.
Hit hör vi.
Under den tid han borde varit där
och inte här
erövrade han språket här
utbildade sig till läkare här
tog examen här
fick samhällsnyckeln
Han kom inte för att utnyttja
Han kom hit tvingad att lämna
Lämna familjen,
Överge grannarna,
Glömma välbekanta gator.
Han flydde från något.
Aldrig ville han lämna familjen.
Den kultur han kände som sin.
Den kunde han inte packa ner.
Han kom hit men har ännu inte kommit hit.
Reser ännu utan kompass.
In i det vi säger är vårt.
Gränserna i kartboken tydliga
De verkliga är höga och osynliga.
Hjärtat har sina gränser.
Där jag är större än dig.
Hjärtats gräns faller platt inför oss.
Han visste inget om Sverige.
Han flydde från något.
Han kom hit
Hit kom också jag.
Han lyssnar till mitt hjärta.
Han är här.
Jag är här.
Dikt Anne-Marie Körling
Det här inlägget postades i
Skriver om ditt och datt. Bokmärk
permalänken.