”Årets skönaste, mest spännande, roligaste, fetaste, coolaste, knäppaste, häftigaste, tyngsta, smartaste, fräckaste, konstigaste, grymmaste, sjukaste, bästa, läskigaste och härligaste vecka.”
Ett nätverk för, för, för läsningen!
Läsandets lov. Gör inte uppgifter av denna underbara vecka!
Jag äter frukost på ett hotell. Känner mig ensam. Ensamheten gör mig medveten om mig själv. Denna självmedvetenhet. Sitter kläderna som de ska? Märks det att jag är ensam? Jag tar på mig en min av säkerhet. Men så säker känner jag mig inte. Det skrattar från borden intill. Man talar engelska. Kostymer och slipsar. Ägg och kaffe. Jag sitter en bit ifrån.
Har boken med mig. Funderar över om det går att läsa fast musiken är på. Men jag vill in i boken. Lämna det självupptagna och bli upptagen i boken. Jag läser fyra kapitel. En värld att dela och kliva in i. En sandvarg, en flicka och en värld som är lagom stor. Jag lämnar mig själv. Vandrar in i berättelsen. Hotelljuden försvinner och ersätts av vattnet som slår och de existensiella frågorna som kan delas blir mina där jag sitter. Jag är inte längre ensam. Inte heller är jag upptagen av att tänka om mig själv. Jag läser mig in i gemenskapen. Och kaffet piggar upp och orden likaså. Ibland är det så att läsa. Man glömmer sig själv för en stund. Man upptas av något gemensamt. Det självupptagna puttas ut i marginalen. Försvinner som allt annat brus som också gör det.
Att finnas men förstå att man inte har funnits. Denna gåta. Var fanns man innan man inte fanns. Lika obegriplig som när man levt och sedan inte längre finns. Barn undrar över de här frågorna. De löser dem också.
– Jag var bakom er fast ni inte hade såna ögon att se med. Men jag fanns faktiskt ändå, och följde med bakom er. Jag fanns.
Så berättade en liten en. I boken finns de här frågorna också. I Sandvargen av Åsa Lind finns många existensiella frågor. Och frågorna har inga svar. De svaren man ger och skapar får tjänstgöra lösningar. Det är fint att läsa om hur andra tänker. Boken kan ge oss de andras tankar:
”- Jamen, det var ju innan du fanns, sa pappa.
Innan hon fanns? Zackarina tittade noga på fotografiet. Ett tält och två cyklar. Skog och himmel och regn. Två som var glada, men ingen Zackarina, för hon var den som inte fanns.
Fanns ingenstans, tänkte hon och kände sig underligt ensam. Men sedan kom hon på en sak och skrattade till.
– Jomen, lite fanns jag väl i alla fall, sa hon. Jag låg ju i mammas mage, har du glömt det?
– Nä, men cykelsemestern var före det, sa pappa. Flera år innan.
– Men var var jag då, då? undrade Zackarina. Innan jag låg i magen?”
Det är knepiga frågor. Frågor som gör oss gemensamma. Vi kan inte ge svar för vi vet inte. Vi ger svar för vi vill skapa mindre avstånd till det obegripliga.
Vi problematiserar ofta för eller emot, antingen eller. Det gör oss till antagonister. Mot dataspelen. För boken. Mot boken. För dataspelen. I skolan tänker jag att boken kan betyda något för dataspelen. Vi talade om det mina elever och jag. Behovet av att kunna tänka som den andre behövs i de flesta spel. I boken får du tänka som en annan. Boken kan ge dig strategier som du behöver för ditt dataspel, sa jag. Men utan att veta om det var sant. Vilka frågade eleven. Ja, du… kanske du kan berätta för mig. Läs en bok och berätta om vad du kan låna av boken.
Eleven gick med på detta. Läste boken. Kom fram till att det vore roligt att göra ett dataspel av boken. Frågade efter en ny bok. Fortsatte spela dataspel. Läste likaså. Inte antingen eller. Både och. Eleven frågade också efter engelska böcker. För att skriva roligare meddelanden till spelarna. Läste en engelsk bok. Fastnade i innehållet. Läste.
Jag var en aning för liten då min pappa dog. Sju år var jag. Hade precis lärt mig läsa. En värld öppnade sig. En annan värld stängdes. Och barns sorg är randig. Sorgen efter en förälder som för alltid är borta är ofantligt obegriplig. Som barn förstår man inte att en pappa, en mamma kan försvinna. En kurragömmalek som aldrig någonsin avslutas. Den som är borta är borta.
Jag läste som barn. Tittade i bilderböcker. Lärde mig om pappor. Fick låna en pappa av en litterär figur. Astrid Lindgrens pappor gick att låna. Då de levde ut sina känsloliv så var de väldigt levande. Så kunde en pappa vara. Så kan en pappa vara.
Tystnaden kring en död person kan ibland bli så öronbedövande högljudd. Det talas inte om pappan. Om nätterna kommer drömmarna som berättar om pappan, ibland mardrömmarna, ibland saknadsdrömmarna. När man växer upp utan en förälder växer man upp med frågan om vilken pappa man skulle ha när man är femton och möter andra pappor i kompisarnas. De som satte stenhårda gränser och sa att klockan elva är du minsann hemma.
Mina barn har ingen morfar. Ibland läste vi om morfar. Vi adopterade några bra morfäder ur litteraturen också. Skalle-Per var en slags morfar. Litteraturen berättar om det vi saknade. Vi tog en morfar ur boken.
Idag läser jag Ulf Starks bok ”En liten bok om kärlek”. Där finns pappan med. Pappan som finns men inte finns på plats. Den bortresta pappan. Och längtan efter pappan. Den känner jag igen:
”-Ja, snart är det jul, sa Oskar. Vad önskar du dig i julklapp?
– Pappa, sa jag.”
Läs vidare i Ulf Stark: En liten bok om kärlek. Illustrationerna har Ida Björs skapat. Små konstverk i sig. Boken kom ut 2015. Men tiden i den är en annan. Samtidigt är den samma tid som min tid.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
I en intervju med Leif GW Persson i DN Lördagsbilagan den 19 september 2015 berättar Leif GW Persson:
”Jag blev liksom aldrig vuxen. Jag fastnade för mästerdetektiven Kalle Blomkvist. Kalla det romantiskt, barnsligt, allt vad du vill, men jag tänkte: ”Det här ska jag göra.” I det läget är du fast. Det blir din identitet.”
Boken öppnar sidor inom oss. Och möjligheter. Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomkvist börjar med ”Blod! Ingen tvekan om saken.”
Istället för att säga saker om barns läsning kan vi berätta om hur vi läser och hur vi gör. Då blir lässamtalet gemensamt och frågorna mer autentiska kring hur vi löser vår läsning. Samtidigt som vi talar läsning med varandra visar vi också hur vi själva utmanas på våra arbetsplatser, hur vi själva löser hur att läsa och förstå. Det lär vi oss alla av.
Här är exempel. Jag skapar frågor som pekar tillbaka till läsningen under dagen, den läsningen som pågår och den kommande. Odla nyfikenheten på hur barnen gör istället för deras brister. Ha läsandet ihop!
Berätta själv och ställ gemensamma frågor – här är frågor som riktar sig tillbaka:
Läsfrågor för stunden:
Framtidsfrågor om läsning är:
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
