Jag läser om skolan där jag är

Körling fotograferar 2014

Jag läser i Independent 26 juni 2014 om ”Teachers work longer in England – but teach less” en artikel av Richard Garner. 

– Det är egentligen märkligt att lärare arbetar mer i skolan men samtidigt undervisar mindre, tänker jag då jag läser artikeln. Det visar sig att engelska lärare arbetar i nio timmar mer i veckan än övriga världen men då det gäller undervisning är skillnaden mindre. De engelska lärarna undervisar i genomsnitt en timme mer än övriga världen.

För fyra år sedan besökte jag England och en liten stad där de hade ett trevligt och fint bed and breakfast. Kvinnan som drev det hade lämnat läraryrket. På frågan varför svarade hon:

– Så mycket test, prov och allt det där som tar så mycket tid, jag ville undervisa men det blev inte mycket tid till det. Så jag lämnade yrket.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Jag läser om skolan där jag är

Selfie

Körling fotograferar 2013

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Gensvar

IMG_0740

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Lektionspåhitt

Jag sitter hemma och hittar på lektioner. Det är en kreativ syssla. De flesta lektionerna handlar om språk och språkutveckling. Kreativt. Hoppas kunna publicera här i början av terminen. Hej HOPP!

 

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | 1 kommentar

Inser sent att jag aldrig träffat lärarna

Körling fotograferar 2010

Det utvidgade kollegiet! Det gränslöst stora kollegium där vi kan mötas, följas åt, lyfta upp frågor och visa fram lektionsförslag. Det kollegium som utvidgar det kollegium vi har på skolan. Jag har varit i det utvidgade kollegiet mycket länge, många kollegor har jag, och jag är tacksam för det. Ibland har kollegiet utplånat yrkesensamhet och givit mig möjlighet att samtala om det jag vill samtala; om pedagogik.

Det utvidgade kollegiet innebär också att man kan följa utan att själv göra sig hörd. Man kan läsa in det som intresserar, följa en lärares arbete och själv kanske undersöka sitt eget. En slags spegel kan erbjudas, en spegel för att göra något nytt. Jag tänker ofta på de som följer utan att själv skriva något. Och så fungerar det utvidgade kollegiet; man är med på det sätt man själv vill vara med. Välkommen alltid.

Igår träffade jag två lärare jag trodde mig känna. Blev så innerligt glad och kramade om lärarna. Sen tog diskussionen vid, samtalen om skolan, pedagogiken och … plötsligt inser jag att jag aldrig någonsin träffat dessa två. En svindlande tanke.

Publicerat i Kommunikationen | Etiketter , | Kommentarer inaktiverade för Inser sent att jag aldrig träffat lärarna

Betyget F

Körling fotograferar 2014

Ett betyg. Ett F. Detta betyg kan aldrig någonsin lastas eleven ensam.

Det måste alltid finnas tillfällen då elevens lärande kan få ta andra vägar och då lärarkåren tillsammans beslutar sig för att ge allt och lite till för att stötta eleven. Betyget F måste bli en skolfråga, en ansvarsfråga och en möjlighet för lärare att famna något nytt av metoder och forskning för att säkerställa att arbetet i skolan leder till att eleverna får lära sig och gå ut skolan med raka ryggar.

Det handlar om att samtala med varandra inom kollegiet. Vi måste ansvara, inte skjuta ansvaret ifrån oss eller på någon annan. Elevens unga axlar ska inte bära det ensamma.

Publicerat i Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för Betyget F

Eftertänksamhet

Körling fotograferar 2010

Ingen skola. Inget larm. Inga spring i korridorerna. Inga elever som säger hej. Inga röster från ett klassrum. Ett avstannande.

För en lärare kan det innebära en slags tomhet. Skolan är ständigt pågående att avbrott och ledighet känns som en väldigt tvär kontrast. Ibland började jag sommarlovet med att bara vara. Det kändes tomt och märkligt att sitta en timme vid frukostbordet och dricka kaffe och … något rusade i kroppen. Kanske var det själva springandet som fortsatte innanför, beredskapen att genast agera, handla och lektionens ramar, och nästa lektion, mötet som väntar och nästa måste som läggs på framtiden – som gör att timmen vid köksbordet känns lång.

Idag skriver jag. Jag ska rapportera om mitt arbete. Jag har mina anteckningar och jag är tacksam för att de finns. Jag är en flitig antecknare och det är jag i efterhand glad över. Genom det jag skrivit får jag fatt i en skoldag, den i januari eller den i mars. Det är mycket som sker på en skola. Det slår mig då jag tittar på det jag skrivit. Det är mycket. Mina anteckningar gör att flödet stannar av och går att tänka om.

Publicerat i Läraren inom mig, 2014 | Kommentarer inaktiverade för Eftertänksamhet