Fredagens brev till Kära Kollega

Kära kollega,

Idag viker du ihop dina planeringar och tänker att nu är den här veckan över. De där planeringarna som du har skapat och som bidragit till att eleverna fått möta olika innehåll, för att inte tala om språket som har kommit med dem!  Du ser i dina papper och konstaterar att du inte hinner. Du ser det du skulle ha hunnit. Som du inte hann. Trots att det är fredag kommer stressen krypande.

Du ställer frågan – Hur ska vi hinna?

Sedan kommer frustrationen – Om bara eleverna arbetade lite mer och lite bättre?

Jag önskar att jag kunde vara din samtalspartner då. Jag skulle vilja få dig att titta på det ni hann tillsammans. Börja med att undersöka vad som genomfördes ur dina planeringar och inte titta blint på det som ni inte hann med. Det ni hann med! Jag skulle be dig berätta om det. Hur blev det med det ni hann?

Egentligen låter det så hemskt att skriva ”hinna” och ”hann” för det handlar ju mer om vilket lärande som utvecklades, vilka nya ord och begrepp som långsamt erövras av eleverna och hur vi vet och förstår att det är lärande som äger rum och att det tar tid.

Kanske, skulle jag säga, att du skulle kunna utvärdera denna vecka tillsammans med eleverna och be dem berätta om sitt lärande under det att du åskådliggör det på whiteboarden. Det eleverna säger kan du skriva ned i punktform. Skriv hela meningar och värdera inte det eleverna säger. Skriv ned stort som smått. Du kan ha dina pedagogiska planeringar som underlag, påminna om ditt innehåll, och undersöka hur eleverna har förstått det. Låt det här samtalet ta tid. ”Hinna och göra klart” är ord som gör dig stressad. Om du är stressad kommer eleverna känna det.

Se till det som ägt rum, lyft upp det istället för att avsluta veckan med en känsla av brist.

En pedagogisk hand på din axel,

Hej då,

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Fredagens brev till Kära Kollega

Ta emot litterära elever; Alfons, Pippi och Eddie

Körling fotograferar 2012 Skyltdocka med glasögon

Jag ska få tre nya elever i klassen. Det berättade rektor idag.

– Du ska få nya elever, jag placerade dem i din klass, sa rektor. Du har minst antal elever. De börjar nästa vecka.

Jag försökte säga att jag behövde pedagogiskt planera för de här eleverna. Det är ju torsdag försökte jag säga och de kommer nu på måndag. Rektor sa att eftersom det finns skolval så kan eleverna komma lite närsomhelst.

Att ta emot nya elever kräver pedagogiska samtal. Hur gör vi då vi tar emot elever? Jag försökte samla ihop en liten skara lärare men de var upptagna med sina planeringar och en del oroade sig över att hinna sätta betyg.

– Du klarar dig, sa lärarna. Du har ju så stor erfarenhet.

Jag ville protestera. Det har inget med min erfarenhet att göra om jag vill ha hjälp eller inte utan mer hur jag ska ta emot elever så att deras skoldagar börjar bra och får fortsätta på ett lärande sätt. Man hade sagt mig att jag skulle få ett yrväder, en ensamboende unge med röda flätor och … om man nu ska tro på allt man hör … bor med en liten apa och en häst? Nu tänkte jag inte ta reda på så mycket om eleverna som skulle komma på måndag, mer förbereda så att jag kunde känna mig trygg med mottagandet.

Jag övade mig att säga deras namn. Pippi, Alfons och Eddie. Jo, nog kunde jag dem alltid. Pippi lär komma till skolan för att få sin rätt tillgodosedd. En sådan elev blir spännande att ha. Hon lär vilja gå i skolan bara för att få lov. Det må vara en sak att ha lov men jag tänker nog lägga upp en plan för multiplikationstabeller och annat matnyttigt.

Alfons lär vara en liten kille som säger … ”ska bara” och det går ju att stå ut med. Det kanske väcker mina funderingar om han är en sådan elev som inte arbetar i samma takt som sina klasskamrater, han vill hitta på klurigheter och tejpa böcker har jag hört. Hans pappa verkar vara en lugn och trevlig förälder, puh ändå, som verkar låta sin son bygga helikoptrar och knyta snören. Alldeles nyss ringde pappan och berättade att Alfons låg lite orolig på nätterna och grubblade på vem jag var. Det är lite fint tänker jag. Jag ställde inga frågor om mamman. Pappan nämnde något om en faster och det säger ju en hel del.

Eddie är också en kille som bor med sin pappa. Det verkar vara en liten kille som får ta hand om sig själv. Jag ömmar lite för de där eleverna. De som kommer från det lite trasigare, ja, vi säger så vi lärare. Det är egentligen dumt att vi säger så. För det låter som om vi kommer från något helare. Det gör vi ju inte. Jag måste fråga rektor varför vi alltid har de där etiketterna på  eleverna och deras hemförhållanden. Jag måste vara försiktig med att tro att alla har det som jag har det, eller som man anser att alla ska ha det. Eddies pappa är tydligen ute och reser en hel del. Men Eddie hade visst en storebror. Hette han Anders? Kanske kan höra med hans lärare? Ja, ja! Jag tror nog att det blir bra om jag tar emot dem med hjärtat.

De här nya eleverna kommer sitta i klassrummet tillsammans med Vilda Bebin (ja han kallas så fast han är nu 11 år), Madicken, Skorpan Lejonhjärta, Max, Snusmumriken, Filifjonkan, Hattifnatten, Krakel som vänder och vrider på det mesta, Matilda, James, Harry Potter, Agathon Sax (han är med i klassrummet, forskar hur man undervisar och löser dilemman i rummet), Hugo och Josefin (de är mer eller mindre oskiljaktiga), Siv, Lillebror, Ronja, Bella, Percy med sina gymnastikskor, Janne, Mimmi och så det där osynliga barnet som jag gör allt för att få synligt, krävs lite ålderdomlig medicin, en syltburk och en svans att bita i. Men det ska nog gå vägen.

Jag ska prata lite med vaktmästaren. Vi måste fixa något för hästen som Pippi rider till skolan på. Men sen ska nog allt ordna sig! Skolan är generös!

Publicerat i Boken i undervisningen, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Ta emot litterära elever; Alfons, Pippi och Eddie

Torsdagens brev till Kära kollega

Kära kollega!

Igår såg jag att du hängde med huvudet. Snörvlade. Hostade. Du suckade och sa att du inte ville bli sjuk eller vara borta från eleverna. Jag känner sådan ömhet för dig då. Ser halstabletten som du stoppar i dig och tröjan du tar på. Den där varma.

Det är det där med vikarier. Planeringen man måste ge vikarierna. Så svårt att skriva den och veta att undervisningen handlar om så mycket mer än just den planeringen. Eleverna reagerar olika på vikarier. Jag ser att du tittar på almanackan. Kanske att du kan vara i skolan trots allt och gå tidigare på fredagen. Ha feber på lördag. Ha lite mindre feber på söndag. Jag hör att du inte vill vara hemma.

Jag ser hur du våndas. Hur du vill vara där du är!

I skolan!

En hand på din pedagogiska axel.

Hej då,

Anne-Marie

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Torsdagens brev till Kära kollega

A B C

Tre bokstäver – A B C ! Bara början på ett äventyr. Bara början på resan till den sista Ön.  

Publicerat i Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för A B C

Skolverket idag

Jag höll en dragning för skolverkarna. Insåg att det är vi allesammans. Skolverkare! Sen gick jag hem.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Skolverket idag

Gnäll! Är det lärarens jargong?

– Lärare gnäller mycket, hör jag ibland. Ibland möter jag också ”gnäll”, ibland gnäller jag själv. Då tänker jag på John Hattie och jag tänker att vi kan göra som Hattie säger – välja våra diskussioner. Jag har lagt till att vi inte bara ska välja diskussionerna utan välja vårt förhållningssätt. Den är vi ansvariga för var och en av oss. Att vi kan gnälla ibland. Ibland inte.

Har det blivit vår jargong att gnälla? tänker jag. Eller är gnället ett svar på att inget annat finns att säga. Är det för att det vilar ett ”måste” över lärarkåren? Hursomhelst är gnäll som en sankmark. Man måste lära sig att gå på tuvor, ta sig förbi och hitta vägarna som bär. Magen fylls med obehaglig skam, osorterade känslor och så försöker man skaka av sig eländet genom att försöka hålla sig till sitt. Jag tänker att gnäll uppkommer då lyssnandet upphört. Vi måste lyssna på varandra. Lyssna på det som sägs om och om igen. Gnället som det uppfattas.

Gnäll förklaras i ordboken med utdraget, oartikulerat, upprepat läte som svar på en plåga av något slag (Svensk Ordbok 1986). Om det är så att vi gnäller så är det svar på en plåga av något slag. Jag ser ingen väg genom gnäll. Då tänker jag läroplan och skyndar mig in i gemenskapen med texten där. Den utmanande texten på sidan där det står något om ”växandets glädje”. Den elever ska få känna och uppleva. Det ska läraryrket spegla. Vi måste hjälpa varandra att hitta dit. Lyssna på varandra. Lyssna noga.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Gnäll! Är det lärarens jargong?

Jag tror vi leker i smyg

Jag läser. Jag leker. Hoppar in i raderna. Tänker meningar som en film. Tänker att jag också kan få göra. Den här meningen tog tag i mig:

”Varje gång såg hon ut som om hon gick på en alldeles ny väg och tyckte den var spännande. Men man visste aldrig. Hon kunde lika gärna vara ute på nån hemlighetsfull rolighet, hon lekte för sig själv eller också gick hon bara omkring och kände sig levande.”

Låt oss leka!

Ur Tove Jansson; Pappan och havet, 1980

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 2 kommentarer