Anne-Marie Körling

Vi talar om lusten att lära. Lust? Jag brukar tänka grad av angelägenhet. Hur viktigt är detta för eleverna? Hur nära deras egna verkligheter håller sig min undervisning? Kan de omsätta det lärande vi är i färd med till något utanför skolan? Gör det vi håller på med något med själva meningen med att vara människa?

Jag kan inte begära av eleverna att skapa lust till det vi håller på med. Det är inte så jag ser på det jag undervisar om. Jag tänker att jag visar lust, nyfikenhet och glädje inför att undervisa om det jag undervisar om. Och jag välkomnar gensvar, åsikter och reflektioner om det vi håller på med. Jag tror på undervisningens innehåll och mitt förhållningssätt till den. Jag tror på det jag gör. Sådan är min lust.

Jag tänker kring något Helena von Schantz skrev, men inte i detta blogginlägg, utan på en annan plats i de sociala medierna – och som jag själv skrivit om i min bok Nu Ler Vygotskij – om mindre fostran och mer av meningsfullt innehåll. Hej skolHOPP!

Jag är på Skolforum under måndagen. Jag säger gärna hej om du är där. Jag pratar gärna pedagogik och skola om du vill göra det. Jag lyssnar gärna om hur det är i ditt klassrum. Jag är idel öra. Jag är väldigt nyfiken.

Kära lärare, vad händer under ditt höstlov? Vad gör ni för att samlas, fortbilda er, reflektera och tänka om det som ägt rum fram till detta lov? Berätta!

Jag blir sorgsen då jag läser i DN. Om hur man söker styra med lärarlöner. Om skolresultaten är dåliga så ska lönen bli därefter. Vilka signaler ger detta till omvärlden? Vilka föräldrar tänker att jag kan sätta mitt barn i denna skola? Vilken lärare vågar ge sig hän och utmana sin profession i en skola som blivit så särskild de övriga?

Jag tänker också att resultaten kan vara vändande, att hårt arbetande lärare med pedagogiska grepp vänder en nedåtgående trend men att detta arbete är metodiskt och att det tar sin tid. Jag räds egentligen stapeldiagramsläsande vilka distanserat sig från verkligheten genom att göra lärare och elever till små prickar som går att jämföra med andra små prickar.

Jag räds stressen över läraren. Jag räds stressen över att bli bättre i förhållande till andra skolor. Jag räds den stressen. Och barnen som är där de är. Jag räds den känsla lärare får av misslyckanden. Inte av det motsatta.

Jag önskar alla lärare medvetenhet om sitt värde i guld och att eleverna får uppleva att deras skolgång är viktig och långsiktig, kantad av väl genomtänkta förändringar och med en daglig känsla av tillhörighet och respekt. Ja, skola med andra ord.