Anne-Marie Körling

@Korlingsord Tack! Funderat mycket på ’den bekräftande läxan’ men förstår att Twitter kanske inte är det bästa forumet att prata om den:).

Då skriver jag ett blogginlägg om det:

DEN BEKRÄFTANDE LÄXAN

Då jag fick en ny klass en gång för länge sedan skrev jag ett hembrev om läxan. Så här skrev jag:

Till föräldrar i klassen!

Läxan ska inte vara underlag för stress. Den ska heller inta vara underlag till bråk mellan föräldrar och barn. Jag går noggrant igenom läxan innan den delas ut. Barnen vet hur de ska göra. Det som barnen inte förstår eller inte kan är det bra att jag får kunskap om. Jag vill gärna vara en del av den processen att eleven får lära sig därför är det viktigt att eleverna skriver hur de förstår och hur de kan. Därför ska eleverna utvärdera läxan, och den enklaste utvärderingen är Lätt, Medel, Svår. Jag behöver all information om hur barnen upplever uppgifter så att jag kan utveckla undervisning, anpassa mig och utveckla varje elev utifrån deras utgångspunkt. Så tänker jag.

Jag önskar att all text som eleverna får med sig hem på något vis högläses, antingen av er föräldrar eller av barnet själv. Oavsett hur ni gör så skriv en signatur och en positiv respons om läsupplevelsen ni hade tillsammans.

Det här var för länge sedan. Jag grubblade på läxorna. Jag grubblade på hur jag skulle ge läxor. Jag vet att läxorna hamnar mitt i familjelivet och att skolan presenterar sig genom läxor. Läxor kan oroa om det visar sig att barnet får svårare läxor än barnet klarar av. Jag kom att ge flera alternativ av texter att välja mellan så att eleverna upplevde valmöjligheten.

Senare tänkte jag, utifrån en modell jag sett på Nya Zeeland, att läxorna kunde vara en slags förbindelse mellan hem och skola, alltså utifrån vad eleven kan och vad vi har lärt oss, eller kanske för att ge vidare förståelse för det vi lärt i skolan, att läxan kunde vara en del av själva omsättandet i verkliga livet: Hur använder du din engelska hemma? Berätta och undersök.

Den bekräftande läxan handlar om att presentera för föräldrarna om själva arbetsområdet vi arbetat med, utgå ifrån den här texten som vi läst i skolan och berätta för dina föräldrar om detta innehåll. Alltså att läxan bidrar till muntlighet och generositet. Hur som helst så lät jag eleverna få all information om vad det skulle göra istället för i vilken form de skulle göra läxan på. Ibland sände jag hem diskussionsunderlag. Jag tänker också att föräldrar kan lära sina barn på andra sätt än jag kan lära dem. Och genom att eleverna får berätta om hur föräldrarna visade ökar vi mångfalden av strategier i klassrummet.

Jag har alltid arbetat med läxan i mitt pedagogiska arbete. Jag blir inte klok på den. Jag vänder och vrider på varför vi har den, vilket innehåll den ska ha, om den ges för att fostra elever i studieteknik och självständiga studier – och hur föräldrar kan ges en inblick över det som pågår i skolan. Om jag inte riktigt vet varför jag ger läxan har jag ingen pedagogisk förklaring och då vill jag inte ge den. Som sagt – läxan är en utvecklingsfråga för skolan. Det bästa är väl när läxan inte blir en läxa utan något eleverna absolut vill göra oavsett vad den kallas.