Bruno K. Öijers dikt – Den här är till läraren – om uppdraget

Jag läser en dikt av Bruno K. Öijer och jag läser om läraruppdraget:

Om jag stannar till

och sätter mina tankar i jord

kommer någon att gå förbi nästa år

och se ut över ett fält

där blåklockor och prästkragar

sjunger för varandra

Diktstrofen är hämtad ur NÄSTA ÅR, Bruno K. Öijers Samlade dikter, 2012

Jag tänker att vårt ansvar är att ge tillväxt i det inre. Upplevelse av sammanhang. En äng av mångfald. Mitt språk. Vårt kreativa tänkande. Vårt liv. Våra skratt och våra sorger.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Sommarlovstal och andra tal | Kommentarer inaktiverade för Bruno K. Öijers dikt – Den här är till läraren – om uppdraget

Bruno K. Öijer: Morgondikt

Detta är en del av en dikt VILL INTE HÖRA av Bruno K. Öijer, 2012. Jag väljer ut ord som passar in i mitt liv:

… sitter en halvtimme och hänger vid köksbordet

medan gryningsljuset gör vad det ska

sätter ned handen

värmer hustaken

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Bruno K. Öijer: Morgondikt

Det vi ger i skolan

Skolan är generös. Om vi vill se det så. Vi ger eleverna en mångfald av ämnen. En palett av olika innehåll och när vi målar med dessa färger, kunskaper, kan något nytt och stort bli till. En kunskapstavla.

Publicerat i Styrdokumenten | Kommentarer inaktiverade för Det vi ger i skolan

Jag tror på boken

Jag tror på läsningen. Jag tror på luftutrymmet som kan skapas mellan läsaren och författarens text. Jag tror på ensamheten med boken, den totalt upplösta ensamheten, och jag tror på alfabetet, meningarna och det korta stycket som plötsligt ramar in de känslorna man inte kunde sätta ord på. Jag tror på självklarheten i de enkla ordens rytm och de längre ordens stakande förklaringar. Jag tror på boktitelns signaler in i äventyret. Jag tror på sonens läsande. Jag tror på boken.

Jag hör min boktokige morbrors röst: Den inre tillväxten som nästan går att känna. Den att jag kan läsa. Den att jag kan förstå. Den att jag samspelar. Den att jag läser.

Publicerat i Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Jag tror på boken

Min son lånar böcker

Han grabbar böcker i bokhyllan. Jag fångar in den bunt av böcker han tar. Fotograferar titlarna. Jag tror på läsningen. Jag tror på luftutrymmet som kan finnas mellan läsaren och författarens text. Jag tror på ensamheten med boken, den totalt upplösta ensamheten, och jag tror på alfabetet, meningarna och det korta stycket som plötsligt ramar in de känslorna man inte kunde sätta ord på. Jag tror på självklarheten i de enkla ordens rytm och de längre ordens stakande förklaringar. Jag tror på boktitelns signaler in i äventyret. Jag tror på sonens läsande. Jag tror på boken.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Min son lånar böcker

Öijer: Om gräset och förälskelse

Gräset här utanför

växer så tätt

att det är omöjligt att se

vilka två grässtrån

som är förälskade och just gift sig

….

Ur dikten Här utanför. ur Bruno K. Öijer Samlade dikter, 2012

Jag tänker att vi kan läsa den här dikten och se ut över det vi inte ser ut över. En gräsmatta, en äng, en skog, buskar och tänka i andra banor.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Öijer: Om gräset och förälskelse

Skolpolitikbarnen

 

Är det så att skolan ska vändas, omskapas genom barnen som slagträn? Den skolpolitik som förespråkar att barn ska ha betyg i årskurs fyra tycks använda barnen i debatten om skolan. Använda skriver jag! Som arga skiljsmässoföräldrar som blinda för varandra använder sina barn för att såra den andre.

Är det ett lärarförakt? Ett missriktat misstroende mot lärarkår och skolans uppdrag? Är det ett slag mot lärarna? Är det för att tala om att lärarkåren inte går att lita på och ge ytterligare en kontroll om eller att barnen har fått något i sig, med sig från skolan. Det är tunt att påstå att barn själva vill och förstår vikten av sin skola genom betyg.

Om jag vore skolminister skulle jag göra som Lev Vygotskij. Utmana och lita på att både utmaningen och uppmaningen får förutsättningar genom lärare, i skolan och tillsammans med eleverna. Jag skulle fråga om vilka förändringar som skolorna är i färd med att utveckla och jag skulle visa tillit till att skolorna, lärarna, skolpersonal vill, kan och är i färd med att genomföra eller sätta igång med. Läroplanen har de fina orden att unga ska få ”uppleva växandets glädje” och jag undrar vad som menas med dem då vi diskuterar betygsfrågorna i årskurs fyra.

Om jag får återknyta till Lev Vygotskij skrev han att jordbrukaren måste lita på att genom att han sköter sin odlingar kan lita på att morötterna växer i jorden utan att ständigt plocka upp dem för att undersöka att så är fallet.

Svensk skola är i färd med att utveckla läraruppdraget och bedömningar. Svensk skola talar formativa och summativa bedömningar i stor omfattning. I skollagen står att eleverna ska göras medvetna och delaktiga kring hur deras kunskaper utvecklas och hur de kan påverka sitt lärande. Det är något helt annat än en bokstav eller siffra i ett papper. Vi har en läroplan som talar om den demokratiska aspekten av den delaktigheten. Skolan är i färd med att förstå, förändra och utveckla. Kom och delta, se och följ det som äger rum. Välkomna!

Men om inte: Låt oss vara – om ytterligare krav ställs!

 

Publicerat i Verkligheten | 4 kommentarer