SKRIV INTE OM HELGEN HELLER…
… freda barnens helg. Varför ska de skriva sina dagboksanteckningar i skolan? Jag ställer mig väldigt tveksam till sådana skrivövningar. Barnkonventionen säkerställer att barn har ett privat liv. Frågan är hur vi i skolan beaktar barns rätt till just detta?
Det finns så fantastiskt mycket annat att skriva om! Fantasin har inga gränser.
Man kan exempelvis leka med sitt namn. Jag har Körlings Kök. Lisa har LISAS LINGONSYLT. Patriks Praliner!
Ja, det var bara ett förslag på något helt annat men ändå kopplat till Barnkonventionen artikel 7. Det tycker jag är fiffigt. Tjohej!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Inte är ett ord som är svårt! Tänk inte på isbjörnar och så kommer en isbjörn gående på den soliga badstranden man tänker på.
Språket ska erövras för att alla ska kunna beskriva sin verklighet. Vi ska utmana eleverna att berätta om sig själva, det är del av själva meningen med att de skriver, att de kan visa vem de är och vad de kan och att de blir synliggjorda. Lingonsylt är en underbar utgångspunkt för att berätta om mormor, besöket i skolbespisningen eller mängder andra av beskrivningar av ens egna erfarenheter och upplevelser. Vi får bara inte låta INTE göra oss fega!
Jag förstår dig inte riktigt. Jo, visst ska eleven få uttrycka sig om sig själv. Frågan är om vi tar hand om dessa uttryck. Jag gillar inte tanken att vi alltid måste ta något hemifrån med oss till skolan. Jag vill faktiskt värna om det privata. Elevens självständiga uttryck förvaltar jag reflekterande. //A-M
Elever ska utmanas till att skriva om något som ger starka känslor, något som de har mycket erfarenhet av. Det är så deras skrivande blir riktigt viktigt för dem. Jag är helt övertygad om att Anne-Marie får med den aspekten i sin undervisning men vill ändå betona detta för den allmänna diskussionens skull. Jag upplever att budskapen till lärarkåren från samhället runt omkring kan göra oss lärare fega i vår yrkesutövning och anser att det är det sämsta som kan hända. Orden ”inte” och ”fy” ska användas väldigt lite till elever men heller inte till lärarna som ska undervisa dem.
Jag hör till dem som anser att reflektera är överanvänt i svenska skolan. Det finns erfarenhetsvägar kring uppövat handlag som ger insikter utan att kräva reflektion. Det finns förståelse som bygger på att man använder sina känslor i en aktivitet och märker att de förändras. Av dina tidigare inlägg så inser jag att ditt reflekterande tar hänsyn till de andra kunskapsvägarna men jag upplever inte att det är allmänt inom svenska skolan.
Jag håller med dig. Jag ser hellre att vi erövrar textrörligheten kopplat till mentalisering. A-M
Jag hörde just Ylva Karlsson säga samma sak på bokmässan, om dina idéer om skrivande nånsin skulle sina finns fantastisk påfyllning att få i hennes bok ”Skriv om och om igen”