”Jobbig förälder”

– Man vill inte vara en jobbig förälder, men så blir man det när man vill prata och fråga om något som har hänt, sa en person jag talade med. Jag vill liksom inte bli en jobbig förälder!

Jobbiga föräldrar? Ja, kanske är det för att vi har hand om det viktigaste i föräldrarnas liv och föräldrar är måna om sina barn. Kanske blir det så här för att vi lärare inte vill träffa ifrågasättande föräldrar utan vill träffa glada och lite försiktigt undrande föräldrar. Kanske är det så här för att man som lärare har ett så stort ansvar och när det brister så räds man den där föräldern som vill tala om det, kanske är det också så att föräldern blir extra jobbig för föräldern har blivit hänvisad hit och dit och när föräldern får tag i någon så blir det mycket som har irriterats upp på vägen. De flesta föräldrar vill veta att deras barn har det bra i skolan och kan kämpa ordentligt för att det ska bli så.

Kanske är det så att lärare har alldeles för lite utbildning i svåra samtal, i konsultativa möten och vågar inte heller stå i professionen. Kanske är det så. Hur som helst så kan det ibland bli olyckliga möten mellan lärare och föräldrar.

– Jag vill inte bli en sån där jobbig förälder, varför känner jag så? undrar föräldern jag talar med. Och i den frågan tänker jag att föräldern bara vill bli mötas och samtala om något som skolan och föräldern delar ihop – barnets problem.