Föräldrarna ska fostra i klassrummet…
… vad säger det oss i klassrummet?
- vad händer då läraren förlorar avsäger sig sitt mandat och kapitulerar för uppgiften och ansvaret
- vad händer om föräldrarna inte heller lyckas med detta uppdrag att fostra i detta sammanhang där föräldern inte egentligen har mandat att verka
- hur ser skolan på föräldern och eleven – omsluts de med ansvarskänsla och medmänsklighet eller är det allmänt så att just den här eleven inte ges någon större chans för att man också tycker att föräldern inte kan uppfostra barnet
- vad händer i hemmet – där eleven kanske är ett skötsamt barn
- vad händer i hemmet om eleven signalerar med stök och uppmärksamhetsinviter om att det inte står rätt till i hemmet – att pappan slår och mamman far illa och allt blir värre för att man i skolan tänker att det är fritt fram att bjuda in föräldrar och dessa kanske inte gör det lättare för barnet utan värre när hemmets dörrar stängs
- vad händer om lärarna bestämmer sig för att kollektivt ta på sig ansvaret och förändra situationen för eleven genom de vuxnas bearbetningar av hur de kan förhålla sig och därmed ansvarsbefria eleven…
- vad händer om föräldern tycker att undervisningen är undermålig och vill klaga på innehållet då föräldern är där och fostrar sitt barn?
- vad händer med de andra eleverna som möter föräldrar som är där och fostrar en klasskamrat?
- överges inte barnet/ungdomen?
- vad händer med de uppmaningar och inbjudningar som skolan hela tiden gör till föräldrar att komma och besöka och verka och ingå i det positiva och se det egna barnet i verksamheten och stötta för att det är roligt och spännande att ta del av det som sker i skolan på det positiva sättet?
- vad händer med den känsliga relationen mellan hem och skola? Vad betyder det att lärare aldrig ringer hem och berättar när det fungerar och när eleven gör framsteg av vilken storlek som helst?
- Vad händer om vi lärare tänker ”här” och ”nu” och tar ansvar i klassrummet?
- På sikt? Vad händer i relationen föräldrar och skola och det mycket viktiga förtroendet som skolan måste erövra till förmån för varje barns rätt att lära i skolan?
Jag har under många år ringt hem för att berätta om det som sker och är av uppbygglig art. Det har varit så främmande för en del föräldrar. De väntar på just det där dåliga som alltid följer med skolans kontakt med hemmet. Jag tycker det handlar om resignation och den mår ingen bra av. Nej, skolan ska vara en välkomnande plats för alla föräldrar som vill ta del av undervisning och se sitt barn i aktion. Och det ska skolan verka för!
Ja, jag är upprörd å det pedagogiska!
Den rätten tar jag mig.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Den rätten har du.
Hej. Skriver väl på helt fel ställe förstås, men är lite nyfiken på vad du tycker om Björklunds idé att föra in skolk i betyget?
Anne-Marie!
Du har mitt fulla mandat.
Nej – inget skolk i betygen – för min del! Och Björklund har inte givit sitt medtycke till att de skrivs in i slutbetygen utan endast i terminsbetygen…
Pingback: Tweets that mention Föräldrarna ska fostra i klassrummet… « Anne-Marie Körling -- Topsy.com
Men tänk – MVG i skolk – alltid något i ett kanske i övrigt magert betyg ;o)
Som en som har gått en gång i tiden i en skolan som satt betyg för uppförande kan jag säga att allt man lär sig som elev är att göra en pudel. Eller hur man fejkar en.
HELT VÄRDELÖS!
Föräldrar i klassrummet för att fostra barnen där låter inte så smart och då blir dina invändningar väldigt relevanta. Föräldrar i klassrummet för att sen i samarbete med lärare utforma sin uppfostran hemma så att den stöttar det som ska ske i skolan kan bli riktigt bra. Det har jag upplevt! När Björklund breddar skolans och lärarens mandat breddas också friheten att hitta bra vägar. Det behövs förstås mer, men som ett litet steg …
Låt oss verka för och i samverkan med hemmet. Det är svårt att förvalta uppdrag om de blir otydliga. A-M
Det förtydligande som jag efterlyser är förälderns grundläggande ansvar för att eleven ska sköta sig. Det är ett enormt övermod att tro att vi kan ta över den uppgiften.
Vi har ett läraransvar. Vi kan inte frånsäga oss det!
Absolut har vi ett läraransvar som vi inte kan frånsäga oss men jag hävdar att det är rimligt att många lärare inte klarar roller som kurator etc. ställföreträdande förälder och behandlingsassistent. Det är lämpligt att vi inser att det generella läraruppdraget inte får göras för brett.
Jan, det är just det som är problemet. Läraryrkets konturer. Vi måste polera fram vad det är som är vårt uppdrag. Det skyddar också eleven. Jag delar helt och fullt din sista mening. Vi ska hålla fokus. Och detta är vad man gör i flera skolor jag har besökt utomlands. Då yrket får konturer och inte tar på sig odefinierade och lånar kompetens ur andra yrken så händer något också hos eleverna. Det är det vi ska verka för. Vi behöver göra yrket innehållsrikare och tydligare. Ha det så gott – och så fortsätter vi skapa skola med lärare och elever riktade mot innehåll. Allt i skolan handlar om hur vi förstår våra interaktioner med varandra och i förhållande till stoff.
Hej! Tycker ni att det är ok att en förälder ringer och svär, samt uttrycker att ”det för faen är skolans sak att uppfostra ungarna, eftersom föräldrarna är för trötta efter en arbetsdag”? Är det ok att uttrycka (från föräldrahåll) att lärarna ska vara glada över att familjerna bor på öar, för då får ju skolan vara kvar? Är det ok att begära allt ”på silverfat” och frånsäga sig sitt föräldraansvar?
Vet ni, jag vet att jag gör så gott jag kan för barnen i skolan. Jag vet, att jag försöker hjälpa eleverna att nå målen. Jag vet att jag respekterar eleverna. Jag vet att jag försöker lära dem vad som är frihet under ansvar. Men jag är förbannat trött på, att få svärande eller mästrande föräldrar i luren! Jag är lika trött på att aldrig få ett positivt ord från föräldrar, utan bara krav och gnäll. Jag är likaledes urled på uppkäftiga, gormande elever (4-6) utan en gnutta hyfs. Jag är urless på den respektlöshet och egoism som utbreder sig i samhället! Jag är trött på begreppen elevdemokrati och föräldrainflytande, eftersom begreppet lärardemokrati och rättigheter alls inte existerar. Jag vill inte längra vara slagpåse, i ett yrke som jag egentligen älskar och är stolt över!
Med hälsningar från Märit!