Ta emot litterära elever; Alfons, Pippi och Eddie

Jag ska få tre nya elever i klassen. Det berättade rektor idag.

– Du ska få nya elever, jag placerade dem i din klass, sa rektor. Du har minst antal elever. De börjar nästa vecka.

Jag försökte säga att jag behövde pedagogiskt planera för de här eleverna. Det är ju torsdag försökte jag säga och de kommer nu på måndag. Rektor sa att eftersom det finns skolval så kan eleverna komma lite närsomhelst.

Att ta emot nya elever kräver pedagogiska samtal. Hur gör vi då vi tar emot elever? Jag försökte samla ihop en liten skara lärare men de var upptagna med sina planeringar och en del oroade sig över att hinna sätta betyg.

– Du klarar dig, sa lärarna. Du har ju så stor erfarenhet.

Jag ville protestera. Det har inget med min erfarenhet att göra om jag vill ha hjälp eller inte utan mer hur jag ska ta emot elever så att deras skoldagar börjar bra och får fortsätta på ett lärande sätt. Man hade sagt mig att jag skulle få ett yrväder, en ensamboende unge med röda flätor och … om man nu ska tro på allt man hör … bor med en liten apa och en häst? Nu tänkte jag inte ta reda på så mycket om eleverna som skulle komma på måndag, mer förbereda så att jag kunde känna mig trygg med mottagandet.

Jag övade mig att säga deras namn. Pippi, Alfons och Eddie. Jo, nog kunde jag dem alltid. Pippi lär komma till skolan för att få sin rätt tillgodosedd. En sådan elev blir spännande att ha. Hon lär vilja gå i skolan bara för att få lov. Det må vara en sak att ha lov men jag tänker nog lägga upp en plan för multiplikationstabeller och annat matnyttigt.

Alfons lär vara en liten kille som säger … ”ska bara” och det går ju att stå ut med. Det kanske väcker mina funderingar om han är en sådan elev som inte arbetar i samma takt som sina klasskamrater, han vill hitta på klurigheter och tejpa böcker har jag hört. Hans pappa verkar vara en lugn och trevlig förälder, puh ändå, som verkar låta sin son bygga helikoptrar och knyta snören. Alldeles nyss ringde pappan och berättade att Alfons låg lite orolig på nätterna och grubblade på vem jag var. Det är lite fint tänker jag. Jag ställde inga frågor om mamman. Pappan nämnde något om en faster och det säger ju en hel del.

Eddie är också en kille som bor med sin pappa. Det verkar vara en liten kille som får ta hand om sig själv. Jag ömmar lite för de där eleverna. De som kommer från det lite trasigare, ja, vi säger så vi lärare. Det är egentligen dumt att vi säger så. För det låter som om vi kommer från något helare. Det gör vi ju inte. Jag måste fråga rektor varför vi alltid har de där etiketterna på  eleverna och deras hemförhållanden. Jag måste vara försiktig med att tro att alla har det som jag har det, eller som man anser att alla ska ha det. Eddies pappa är tydligen ute och reser en hel del. Men Eddie hade visst en storebror. Hette han Anders? Kanske kan höra med hans lärare? Ja, ja! Jag tror nog att det blir bra om jag tar emot dem med hjärtat.

De här nya eleverna kommer sitta i klassrummet tillsammans med Vilda Bebin (ja han kallas så fast han är nu 11 år), Madicken, Skorpan Lejonhjärta, Max, Snusmumriken, Filifjonkan, Hattifnatten, Krakel som vänder och vrider på det mesta, Matilda, James, Harry Potter, Agathon Sax (han är med i klassrummet, forskar hur man undervisar och löser dilemman i rummet), Hugo och Josefin (de är mer eller mindre oskiljaktiga), Siv, Lillebror, Ronja, Bella, Percy med sina gymnastikskor, Janne, Mimmi och så det där osynliga barnet som jag gör allt för att få synligt, krävs lite ålderdomlig medicin, en syltburk och en svans att bita i. Men det ska nog gå vägen.

Jag ska prata lite med vaktmästaren. Vi måste fixa något för hästen som Pippi rider till skolan på. Men sen ska nog allt ordna sig! Skolan är generös!