Jag har alltid min bok med mig till skolan. Den lägger jag på bänken där eleverna och jag arbetar ihop. På tåget till skolan läste jag Fredrik Backmans bok Och varje morgon blir vägen hem lite längre och längre.
Under vägen till arbetet läste jag och tyckte så mycket om det jag läste. Några stycken ville jag läsa högt för eleverna:
Farfar skrattar, Noah också. De ger alltid varandra onödiga presenter. I julas gav farfar Noah en plastpåse fylld med luft och Noah gav farfar en sandal. När farfar fyllde år gav Noah honom en chokladbit som han hade ätit upp. Det var farfars favorit.
Fredrik Backman (2017) Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
Jag hann inte läsa den förrän en elev tog boken och läste titeln. Glädjen och förvåningen i elevens ögon då hon förstod att hon läst skrivstil och lyckats med det stor. Hon öppnade boken och frågade om hon fick arbeta lite med den.
Vi arbetar med böcker oavbrutet. Eleverna får välja en sida, fler sidor och studera någon mening som de tycker om, som de kan identifiera och så skriver de av den. Det är alltså inte någon märkvärdig undervisning att skriva av vad andra skrivit men eleverna skriver till sig ordförråd, grammatik och studerar hur man stavar. Dessutom får de välja helt själva och de tycker mycket om att arbeta på detta sätt.
Tärningarna har jag lagt till för att vi ska utmanas med matematiken och tiokamraterna. Man väljer antal tärningar (jag har fem) och så kastar man dem, räknar ihop summan och summan blir den sida man ska arbeta med. Jag vill lova att det är mycket matematik att arbeta med tärningar. Jag får också syn på vilka matematiska strategier eleverna har. Tärningar använder jag ofta i undervisningen.
Eleven kastade tärningen, räknade och slog upp den aktuella sidan. Där fann eleven en så lång mening och det gjorde henne lycklig. Den skulle hon skriva av. 42 ord räknade hon till. Jag saknar en bild men eleven skrev av fyra meningar ur boken Fredrik Backman skrivit. Samtliga ord rättstavade och alla skiljetecken på plats.
Jag låter också eleverna skriva med bläckpennor då jag inte vill att de ska sudda. Jag har aldrig sudd annat än i arbetet som ska visas upp och fram. Jag behöver se hur eleverna ändrar i sina texter och jag vill följa deras upptäckter då de ändrar. Därför är ord överstrukna och det handlar om att eleven upptäckt något. De ord eleven inte ändrar berättar att så skriver eleven idag. Undervisningen kommer leda till att stavningen utvecklas.
Arbetsboken används både av eleven och mig. Ett uppslag består av eleven arbete på högra sidan och mina anteckningar på den vänstra. Sidorna dateras och därmed utvecklingen.
Undervisningens innehåll:
- läsa (boken eleven valt att arbeta ur)
- skriva (härma författarens meningar)
- räkna (tärningarna)
- identifiera (första och sista ordet i en mening)
- högläsning av egen text
- högläsning av läraren
- lyssna till andras meningar ur andra böcker
- korrigera texten och kontrollera den i förhållande till original
- upptäcka berättelsen
- samtala om det Fredrik Backman skrivit
- läsa skrivstil (rubriken på boken)
- upptäcka en författare (Fredrik Backman)
Arbetssättet är samma varje gång men innehållet olikt. Det gör att undervisningen inte behöver en massa instruktioner. Så brukar jag arbeta fram undervisning. Om att minska instruktionerna skriver jag om i Undervisningen mellan oss (Körling 2016). Undervisningen idag ägde rum i en årskurs två. Jag har undervisat så här från årskurs 1-9.
Hela inlägget kommer jag att skriva mer utförligt om i den bok jag börjat skriva. Om ni prövar detta är jag nyfiken på hur det blir där ni är och vilka frågor som uppstår hos er pedagoger.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
