Idag var livet lite si och så för eleven. Lite gråt. Lite nej. Lite si. Lite i enrum och utan att fråga så mycket om det som var si eller så högläste jag en bilderbok. Och alldeles snart kom de där lyssnande andetagen och det där lugnet. Ofta tänker jag att för mycket fokus på att ta reda på vad det är med eleverna också betyder att vi inte ger dem något. Att läsa en bok väcker en hel massa tankar, bilderna lockar till upptäckter och konstupplevelser vilket i sin tur betyder att eleven är i lärande. Språket finns i boken och gemenskapen skapar vi kring den.
Även om jag inte vill skriva något om tid så gör jag det. Det tar inte mer än några minuter att trollbinda med böcker. Jag läste högt i tio minuter. Effekten är större än vad vi kan ana. Men det är inte därför vi ska göra det. Vi ska läsa för att boken har så mycket att ge oss och att vara tillsammans är viktigare än någonsin. Jag vet av erfarenhet att högläsning bidrar till koncentration och gemenskap och att boken ger lite rymd då det känns lite motigt. Läsa för hälsa med andra ord.
Hej HOPP
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
