Undervisningen är lyftet för eleven – små lyft är också lyft

Ur Pija Linenbaum: Vad bidde det då?
Illustration Pija Linenbaum

Alla dessa små lyft vi kan lyfta

Vi talar om lyft. Det är ofta stora lyft vi talar om. Och viktiga. Läslyftet är ett sådant viktigt lyft. Ett lyft som visar på hur undervisningen kan utvecklas, bidra och utmana eleverna i det de ännu inte kan. Det är då det verkliga lyftet kommer – det som sker när eleven lär och kan. Och dessa lyft skulle vi kunna prata mer om. Det som sker när läraren får undervisa, reflektera och fundera över sin undervisnings påverkan och genomslag. Vi behöver samtal för reflektioner kring det vi gör varje dag. Vi utvecklar elevernas möjlighet att få lära sig. Varje dag förändrar vi något som vi sedan inte riktigt tänker har påverkan. Vi gör anpassningar till elevernas förståelse och till deras möjligheter att komma närmare in i ett ämne. Men vi tänker inte på den anpassning som vi faktiskt gör och att den sker i mötet mellan lärare, elev och undervisning.

Vad vi kan kommer i skymundan

Vi är fokuserade på att identifiera brister i skolan. Vi har riktad uppmärksamhet mot bristerna och så försöker vi pilla, fixa och rätta till dessa. Det måste bli bättre resultat. Vi funderar mindre på vad det är elever faktiskt kan när de får vara med om undervisning och närvarande i klassrum samt hur de ska kunna visa vad de kan i mer otvungna sammanhang, som exempelvis samtal och återbeskrivande av det undervisningen har bidragit till.

Bedöma utan att skada det kommande

Jag tänker så när jag studerar en elevtext i ämnet trä- och metallslöjd. Uppgiften är att beskriva ett arbete för att förklara det men också hur ett liknande framtida arbete skulle se ut och vad eleven tänker skulle vara något att göra annorlunda. Utgångspunkten eleven har är ett färdigt handgjort föremål där arbetet nu ska utvärderas. Det som kan förändras beror ju på hur föremålet fungerar för ändamålet. Om man gör en skål för första gången och skålen inte fungerar som skål kan eleven, utan att det för den skull måste beaktas som eleven gjort fel, förstå sitt framtida arbete i ljuset av det som har gjorts.

Hur som helst – jag ser i elevens text att eleven kan:

• formulera sig ämnesanknutet – både med namn på redskap, namn på själva arbetet – tälja, såga, skruva etc – och att ämnespråket är synligt. Jag räknar till femton begrepp knutna till ämnet trä- och metallslöjd.
• Uppräkningarna och kommatering: Eleven har använt kommatecknet då eleven räknar upp x antal moment och då eleven benämner x antal redskap. Noteras ska också att eleven mellan de näst sista ordet och det sista knyter samman med ordet ”och”.
• Läsbarhet: Texten hör samman med ämnet och språket hör samman med både ämnet trä- och metallslöjd och språket tydligt och kan därmed studeras utifrån ämnet svenska. Eleven behöver inte närvara då jag läser texten. Den bär sig själv.

Jag tänker att det sakliga är en väg att bedöma elevernas texter, också de små och de som eleverna skriver i andra sammanhang än i ämnet. Samt att vi också har ett ting att studera, det ting eleven har skapat, och fortsättningen som följer genom ett första arbete och det nästa … momenten som utvecklar elevens kunskaper kommer att synas i fortsättningen.

Japp, så tänker jag.

Hej HOPP,

Anne-Marie Körling 

Litteratur:

Tankar ur min bok Vägen till skriftliga omdömen 2007. Vägen till lärandet skulle jag vilja kalla den idag.