Issmältningen och piren. Finns det något sammanhang? Den ena riktar sig åt ett håll. Den andra riktar sig åt ett annat.
Hur kan man förstå det?
Anne-Marie
Issmältningen och piren. Finns det något sammanhang? Den ena riktar sig åt ett håll. Den andra riktar sig åt ett annat.
Hur kan man förstå det?
Anne-Marie
Inlägg som berör samma teman:
Kommentarer är stängda.
korlingsord@gmail.com
Just nu läser jag: Hatets hjärta av Dennis Lehane. Bookmark förlag. 2023.
Böcker jag läst under januari – maj 2024
Böcker jag läser under december 2023:
Min nya bok Pojkars läsande och lärande (2023) utkom den 10 augusti 2023.
Tidningen Läraren: I varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Barnböcker utgivna på Rabén & Sjögren
I antologier:
Redaktör för LÄSVÄRLD, En Bok För Alla
Pedagogisk litteratur
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om högläsning på ett främmande språk
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Läs gärna porträttet i Läraren Här
”Vackra ögon rullar över dessa rader”.
Hejsan!
Hi hi… nja… kan man ens begära att förstå detta? Kunskap under ytan är komplicerat att lyfta, att medvetandegöra, att förstå. Sambanden finns förstås men riktningarna är underbart nyanserade. Många av naturens relationsspel är märkliga, intrikata och många är kan man förmoda matematiskt sifferkodsskyddade.
Alf Henriksson förenar precis vetenskap och poesi i dikten ”Motsols”
”Vågorna skvalpar
med kluckande läte
mot strändernas stenar
och bryggornas kar.
Det beror på atomer
av syre och väte
som förenade dansar
och flyger och far”
Som på ditt foto hänger inte riktningarna ihop riktigt. Jag kan bara tolka utifrån mitt perspektiv: kanske en signal eller tecken om något pågående. Något obehagligt. Människan och naturen väljer varsin väg. Kommunikation, samarbete, sammanhang och framtid i allvarlig konflikt.
Kunskap under ytan är Östersjöns skrämmande stora arealer av döda bottnar, ett faktum som inte är levande i människans vardagliga medvetande. Vår marina miljö är sorgligt eftersatt.
Vatten är något häpnadsväckande fantastiskt och havet alldeles för underbart för att vara vår välfärds soptipp.
Hej -jag publicerar dig men läser dig senare… och återkommer med svar. Vill ju inte låta våra läsare missa ett Thordinlägg/A-M
Hej igen:
Du skrev inte mina läsare.
Du skrev våra läsare.
Ett allmänmänskligt skol-
exempel på ett inkluderande
förhållningssätt.
Och att leva som man lär.
Och det är sant: Det finns
vågar för ord…
och för stora gäddor.
Och så finns det vågar
för meningar i kategorin
”kommentarer”.
Min (denna!) totalt viktlös! Hej!
Tjohej Thord, inte någonsin viktlös här. Nu har jag läst dina inlägg. Och som sagt – du kommenterar här – och därmed har du och jag läsare, ömsesidigt så att säga, och gemensamt. A-M