Fredrik Palmqvist skriver i dagens Aftonbladet om den dolda folksjukdomen som får honom att känna sig dum, lat och obildad. Den att inte orka läsa hela sammanhängande stycken och faktiskt hela böcker. Bildskärmsläsandet har skapat denna oförmåga. Den kallas läskrampen ”readers b lock”.
Jag är ibland rädd för att min tidigare läsning av litteratur har en tendens att fragmenteras. En bok kräver mycket. Nej, en bok ger mycket och behöver mycket. Det är olika form av läsande på nätet och utanför nätet, det är också olika skrivande innanför och utanför nätet. Men den där läsförmågan som hör bokläsandet till den har förändrats för mig. Jag kräver så mycket av boken, det är inte så att boken kräver något av mig.
Jag tror vi ska se till de olika kvaliteterna av läsning, läs här vad jag har sagt i en intervju om skillanderna mellan nätet och boken. Vad som de olika medierna behöver för läsförmåga. Jag ska förstås sätta mig själv i träningsläger varje dag… för det jag en gång kunde i bokläsningskonst kan jag självklart öva upp igen. Att det är en fråga att diskutera tycker jag är självklart, men för att det är en fråga så handlar det inte om att fördöma en läsning för en annan, inte heller att ställa nätet mot boken, utan titta på villkoren för läsningen. Vad behöver vi för kompetens för att läsa en bok? Och hur övar vi den kompetensen? Vad behövs för att läsa på nätet? Så övar vi oss i den kompetensen. Läsning är aldrig en läsning. Den har många aspekter och sker på olika sätt.
Och detta med att sjukdomsförklara. Nej, det ska vi inte göra. Förmågsförklara är nog bättre, intresseförklara kan vara ett annat ord, men sjukdomsförklaringar tycker jag inte vi ska tala om. Folksjukdomar är också mycket stora ord. Hellre – hur läser folk idag? Hur kan vi tänka kring hur att stötta olika former av läsning? Och varför ska vi göra det? Jag är inte drabbad av en folksjukdom. Jag har förändrat mina läsvanor då nya har tillkommit. Jag ska däremot öva upp min bokläsarfärdighet. Och det betyder inte att jag behöver förhålla mig negativ till mitt läsande här.
Jag minns hur läsning i hängmattan ansågs som den ljuvligaste läsningen. Man somnade efter några sidor. Så kan det också vara!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag har upptäckt att engelska texter är betydligt mindre skrämmande om de serveras i små doser på t.ex. en iphoneskärm. Just nu går jag omkring med Pride and prejudice, Fänrik ståls sägner, Strindbergs Inferno och Nalle puh som är några av de gratisböcker du erbjudas. Även om det är skrämmande att en vanlig bok har 1600 sidor är det ändå en väldigt lagom mängd tecken per sida. Även tung prosa blir något av ett poem.
Böcker ska inte vara prestation. Jag har plågat mig igenom tillräckligt många tunga inledningar. Numera bejakar jag min rastlöshet utan att skämmas.
Men en dag kanske jag får lust att leva mer i boken och då måste jag kanske träna upp förmågan att stänga ute igen?
Hej Anne-Marie! Malin här i sommarhettan.
Jag läser och instämmer. Varför ska det ena utesluta det andra? Idag möter alla lärare dock en stor utmaning – att inspirera unga till att läsa böcker – nej förresten – att visa unga hur man kan njuta av böcker. Nästan inga av mina elever läser böcker på fritiden ” för det tvingas man ju till i skolan”. Och tvång vet vi ju alla vad det leder till…
I mitt senaste inlägg boktipsar jag faktiskt och tänker kring hur man kan väcka elevers lust att läsa… mera böcker.
Tjoflöjt så länge! Malin
Kanske det är så att vi har olika läsningssätt.
För egen del tycker jag det inte är någon större skillnad att läsa på nätet, dokument i datorn eller en papperstidning och bok. Kan det ha att göra med handikappet, att jag läser ord för ord. Då spelar inte mediet någon roll tycker Plura.