Jag tänkte – att om man läser Strindberg vilket många elever får förmånen att göra. Det vill säga om läraren är levande glad i texter av Strindberg och det halva ark papper som vi läser i bokform med eleverna. Ja, det är en lysande liten text Strindberg skrev och den växer sig oändligt stor, nästan till en roman då man funderar på hur han kokat ihop sitt liv i några få rader. Jag tänker mig Strindberg på Twitter. Han skulle säkert ha tusentals följare där … kanske att han själv inte skulle orka följa så många. Nåväl… låt oss utmana oss själva med ett halvt ark papper och en penna…
Vad behövs då för denna uppgift:
- att man läser Strindberg högt och ljudligt i klassrummet
- att man läser Strindbergs text högt och ljudligt i klassrummet
- att läraren verkligen läser Strindbergs text högt och ljudligt i klassrummet
- att eleverna verkligen får läsa Strindbergs text högt och ljudligt för varandra i klassrummet
- att rektorn kommer in och verkligen läser Strindbergs text högt och ljudligt i klassrummet
- att vaktmästaren verkligen läser Strindbergs text högt och ljudligt i skolans allanrop!
- att eleverna får massor av kladdpapper och massor av tid att skriva sitt egna ”ett halvt ark papper”
- att alla elevernas alster får följa den här listan och verkligen bli högljutt upplästa överallt på skolan!
Det är en bra lista, men en punkt saknar jag: Att man läser Strindbergs text stillsamt och nära någonstans där man inte blir störd, bara några stycken tillsammans, och har möjlighet att känna efter hur varje rad känns. Den innehåller en sida som bara syns vid sådan läsning också, har jag märkt.
…och att man illustrerar, dramatiserar, deklarerar och rumstrerar runt med sitt halva ark papper.