Uppdrag Рatt vara mentor f̦r en undervisning

Tänk om skolan kunde organisera lärare kring undervisningar. Jag är så innerligt trött på den Jante som om och om gör sig påmind i skolan. Jag vill att lärare ska våga visa sina undervisningar, dela dem generöst med varandra, misslyckas med somligt, lyckas med annat. Våga dela, våga utveckla, våga pröva och våga dela.

Det finns en risk att man tänker att läraren som frågar om råd inte är förmögen. Att läraren behöver en hand att hålla. Det tror jag inte på. Ett sådant synsätt gör lärare till osjälvständiga och ständigt i behov av särskilt stöd. Nej, vad lärare behöver är att samtala, diskutera, dela, visa och generositet.

Och där Jante råder skulle en mentor behövas för den undervisning läraren bedriver. Så tänker jag. Att vara mentor för undervisningen handlar om att dela en annan lärares undervisning. Det är ingen värdering i vad läraren gör eller vem läraren är. Det är att dela, och att lyfta frågorna kring vad undervisning är och kan vara.

• PÃ¥ hur mÃ¥nga sätt undervisar en skola i exempelvis skiljetecken?
• PÃ¥ hur mÃ¥nga sätt undervisar en skola i hur man förstÃ¥r en engelsk text?
• Hur syns det att skolan är generös i en skolas undervisningar idag?

Ja så ungefär, frågorna är kurs- och läroplansorienterade, och det pedagogiska inre kretsloppet näringsrikt. Vi blir utbildade ihop och utvecklar undervisarkonst. Jag har sett detta i praktiken. I ett annat land. 

Inlägg som berör samma teman:

1. Undervisning: Ramar för en lektion
2. Gemenskap med varandra kring våra uppdrag
3. Undervisning i ämnets och elevens tjänst
4. ”Underbart att vara här i skolan”
5. En tankemodell för skolans pedagogiska arbete