Vi arbetade med Tomas Tranströmer i årskurs 6.
Jag har läst Tranströmer för mina elever sedan årskurs tre.
Nu gensvarar eleverna med sina tankar.
De föddes ur Tomas Tranströmers strof:
En dryck som bubblar i tomma glas.
En högtalare som sänder ut tystnad.
En stig som växer igen bakom varje steg.
Eleverna gensvarar genom att måla dessa ord. Genom bilden föds orden och förståelsen.
Så från författarens ord – våra inre bilder.
När Orden fått bli Bild. Vila och eftertanke. Därefter – sätt ord på din bild.
Minns att allt skapande är tänkande. Allt tänkande behöver tid. Oändligt mycket tid. Bråttom är inte ett ord här.
Anne-Marie
Hej Ann-Marie!
Vad kul att jag hittade dig när jag sökte på Tranströmer. Kommer ihåg då du jobbade med honom och sökte just efter det jag kom ihåg att du gjort! Nu vet jag hur jag kan gå vidare med det i klassen!
/Linda
Pingback: Allt skapande är tänkande | Think Together
Herregud vilka begåvade ungar.
Fantastiskt!
Jag får tårar i ögonen när jag läser elevens ord och ser bilderna. Du har rätt, tiden måste få finnas till för tänkandet.
Det är ett viktigt arbete. Och orden har eleven fått tänka kring, tiden har givit lekutrymme (Winnicot) och jag tror tankarna behöver såväl tid som möjlighet. Orden fanns i klassrummet länge. Det finns ju inga direkta svar utan eviga frågor. Och så kan det vara. Som lärare följer jag det som äger rum. A-M
Som lärare följer jag det som äger rum, säger du. Jag har sett lite av det inspelat på film. Men jag vill se mer, eller delta, för att förstå hur jag en dag ska undervisa utifrån att följa eleven. Just nu läser jag en Montessorikurs vid sidan av mina lärarstudier, för att hitta inspiration till hur en lärare kan följa elevens arbete, hitta inspiration, organisatoriska lösningar och kanske också mod till att låta elever arbeta mer efter individuella intressen. Jag besökte en Montessoriskola för första gången i förra veckan, där kunde jag se att elever inte valde att arbeta individuellt, de arbetade tillsammans och diskuterade och hjälpte varandra. Men under samma lektion satt några med matte vid datorer, några med mattebok eller montessorimaterial, andra spelade spel på engelska, några forskade om hamstrar och jag gladdes åt att jag faktiskt hann runt till alla och kunde delta, fråga, utmana och bidra till lärande. Det gav lite hopp inför framtiden.
Jag tror vi ska följa elevernas frågor. De är dörröppnare till deras lärande. Vi tystar alldeles för ofta elevernas spontana frågor. Att följa är för mig att noga dokumentera det jag observerar. Jag gör noggranna efterarbeten. Hellre sådana än alldeles för stora förarbeten. Dessa är inte riktigt demokratiska. Om jag inte är villig att inbjuda eleverna i dem och låta dem påverka arbetssätt och innehåll.
Jag ska låta dina ord sjunka in – dokumentation och efterarbete. Jag förmodar att den eftertanken kring elevens frågor (och därmed förståelse av något) faktiskt leder till individanpassad undervisning vid kommande möten och gör att eleven känner sig sedd och hörd, känner att dess utveckling är viktig. Men hur ser din dokumentation ut? Kan du dela med dig av dess utformning och nivå? Hur gör du när du dokumenterar?
Det låter som du behöver min bok. Skriv ett mail via kontaktinfot så ska jag sända dig ett exemplar utan kostnad. Vill du det?
Sen ska du givetvis fråga och diskutera med mig! Jag har många lärarkandidater som ringer och pratar. Du är välkommen att göra det.
Det vill jag så klart! Jag mailar!
🙂 / Maria
Pingback: Nobelpriset till Tomas Tranströmer – Bildspråkets virtuos | Nemokrati
Pingback: Nobelfest och Gatustrider « Nemokrati
Väldigt fina arbeten. Mycket roligt att se.