För många år sedan hade jag en mycket elevnära lektion. Den handlade om sängen. Vi läste om sängar. Vi skrev om våra sängar. Jag högläste om olika sängar. Vi mätte sängar och vi funderade ihop.
Så här tänkte jag:
* Vi sover och behöver sova. Sängen är en sovplats. Hur är det att sova?
* Att somna in för natten är något som elever tycker olika saker om, en del är trygga, andra otrygga, och drömmar och mardrömmar talade vi om. Jag högläste folksagor som ofta handlar om att drömma eller hamna i drömvärldar. Folksagorna tar ofta upp sömnen och att den avslöjar något.
* Jag börjar alltid med rikliga samtal. Jag tror att samtalet är viktigare än något annat. Det betyder att jag tänker i termer av Vygotskij – att tanken formuleras utanför oss och att den behöver det yttre för att bli till – alltså samtal. Jag har organiserat så att alla får prata och delta. Jag tror inte på något som är tyst, jag tror på det delbara och det generösa. Vi delar med oss muntligt och så kan vi lära av varandra och av oss själva.
* Alla texter som skrivs högläses i någon form. Eleverna förstår att de i undervisningen får samtala om det arbete de gör, de får låna och de får pröva, de får göra fel och de får läsa för varandra. Det finns inget som är otillåtet. Ta meningar av varandra och tacka för tankarna och idéerna som delges. Eleverna får också gå omkring i klassrummet och titta på hur andra arbetar och har kommit igång, vad de har skrivit och fråga om det. Jag utbildar eleverna i hur man gör det här så att man inte stör och hur man lyssnar och lånar, delar och deltar. Det gäller i övrigt all undervisning jag har, oavsett ämne och oavsett innehåll och årskurs.
Allt arbete delas, högläses och blir upplästa av mig. Jag har en berättande röst då jag läser och jag högläser elevernas texter med berättarröst och inlevelse. Så återger jag texten till eleverna. De får lyssna på sin text. Ofta har de funderingar om sina texter då de hör mig läsa den. Jag låter dem äga sina funderingar utan att värdera. Jag följer med då eleven tänker att vissa meningar är ju jättefina, och att de funderar över att jag säger så många och så… allt är möjligt om eleven själv får reflektera och tänka. Ingenting är heller farligt eller ses som brist, misslyckanden eller fel. Mitt klassrumsklimat är inte en rätt – och felvärld. Vi är under och i delande utveckling.
Så här blir det då det är klart. Men mycket, mycket viktigare är att man undersöker, följer och medverkar i processen. Den syns inte här. Här syns bara det färdiga resultatet. Eleverna gick i årskurs två.
Ingenting av den här lektionen är tyst. Det talas hela tiden och så vill jag ha det. Det ska talas om innehållet i skolan. Det gör också att eleverna kan dela med sig, dela idéer med varandra. Jag tänker Lgr 11 och den inledande texten i läroplanen. Jag tänker också på det elevnära ordet i kursplanerna för svenska. Jag tänker att vi har roligt då vi gör detta arbete. Jag tänker att jag är lärare. Och det är jag stolt över. Mycket stolt över.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
