Mina tankar om Dewey

 

Jag föreläste om min syn på Dewey vid Södertörns högskola igår.

Jag talade om Dewey och det allmänna citatet Learning by doing:

Jag ville ge liv åt det utnötta men viktiga ”learning by doing”. Vi använder detta begrepp men vi omsätter det inte i praktiken. Learning by doing handar om något större än att göra praktiskt, det handlar också om att se praktik i olika dimensioner. Klassrummets praktiska görande och vad detta innehåller, hur eleverna får omsätta det teoretiska till praktik, hur läraren får omsätta den uppsättning av teorier i praktiken, eller där lärarna får utgå från sin praktik för att tänka om den, men att göra och det medvetet. Lärandet behöver tänkandet. Tänkandet behöver handens kraft.

Jag talade om att läsa John Dewey i varje tid och förstå utifrån nya förutsättningar: 

John Dewey var filosof. Hans texter kan vända och vridas på. John Dewey kan också läsas i olika tider och på nytt sätt. Vi kan se något nytt i John Deweys tankar om vi applicerar dem i den tid vi verkar idag. Min föreläsning handlade om elevernas praktik och deras demokratiska rätt att bli tänkande, handlande och ifrågasättande. Det handlar i min pedagogiska tanke om att låta varje individ ha sin röst och få denna röst att bli starkare. Skolan är en plats för just detta tänker jag.

Jag talade om John Deweys syn på nyttan med skolan:

John Dewey tar också upp samhällets nyttotankar om skolan. Jag tänker omvänt att eleven ska ha nytta och uppleva nytta med skolans lärande. Det betyder att samhället förväntar sig saker och ting av skolan men om eleverna inte utvecklar eller kan förstå nyttan med att lära sig är det svårt att motivera eleverna att lära sig. Eller hur lärandet påverkar själva livskänslan!

Jag talade om John Deweys tankar om hur vi kan förstå mål:

I den mål och resultatstyrda skolan finns det all anledning att också läsa John Deweys tankar om mål och mening. John Dewey menar att alla har en bild av något slags mål, eleverna också, detta är själva drivkraften att göra, handla och agera. Jag grubblar på hurvida detta med elevens måltankar ryms och samspelar med skolans. Det går att ta fasta på elevernas framtida tankar om sig själva som bandyspelare, veterinärer, sjuksköterskor och andra yrken som de kan tänka sig bli och bygga läroplan kring varje elevs önskan och framtidstanke. Om detta skriver jag i Nu Ler Vygotskij, 2012.

Och sist tog jag fasta på ett annat citat jag tycker vi kan grubbla på i yrkesinriktningen att vara lärare: 

Och så sist, tankarna om lärarnas yrke och undervisningens innehåll. Jag vill och strävar för att lärarnas status, lärarnas yrkesryggrad ska bära och att läraren ansvarar för yrket och undervisningen. Jag tycker att John Dewey kan tillföra något i meningen jag här lyfter fram:

Det ligger en sanning i uttrycket att undervisning första av allt måste vara mänsklig och först därefter professionell.” (Dewey: Demokrati och utbildning, 1997)

Det betyder att vara i sin profession men människa i den. Att vara relaterande, närvarande, intresserad, nyfiken, empatisk och i en professionell roll. För lärandet sker mellan människor. Skolan är en plats för detta samspelande lärande. Om vi värnar kommunikation, innehåll och relation så knyter vi samman uppdraget och möjliggör för eleverna att skolanknyta. Så ser jag det. För att fritt associera till John Deweys tankar:

”vi måste alltid återföra den lilla människan till sammanhanget!”

This entry was posted in Föreläsningar jag ger, Föreläsningar jag lyssnar till, Verkligheten, Vetenskap och teori and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Mina tankar om Dewey

  1. Tack Anne-Marie för din erinran om en stor pedagog och hans verk!

    Det för tankarna till waldorfpedagogikens grundare Rudolf Steiner, som brukade tala om vikten av att vid rätt tillfälle utnyttja hand (vilja), hjärta (känsla) och hjärna (tanke) i undervisningen. Konsten att använda hela människan i undervisning och utbildning borde vara en ledstjärna i all skolverksamhet. I stället har alltmer kommit att handla om, hur vi effektivast utvecklar barnets tänkande. Som ett tydligt uttryck härför ser vi det under senare tid alltmer riktade intresset mot kunskapskontroll och betygssättning. Just därför är det så viktigt för utvecklingen av hela människan att även handen och hjärtat får vara med dvs. att också låta viljan och känslan få finnas med i undervisningen. Först då kan vi kanske tala om, att skolan inte endast ger eleverna kunskaper utan att de också utrustas med bildning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.