Godnattsagor är en sak. Vi läser oss in i drömmen. Vi läser oss in i mörkret. Vi läser oss in i sömnen. Det är gott. Mammas röst vägleder in i språket, ger näring till drömmen. Pappas röst likaså. Radions röst ger fantasiord som Doggers Bankar och fritänkarkreativitet.
I skolan tänker jag på uppväckarsagor. Ett slags motsatsord. En motsats som egentligen inte finns. Detta med ”uppväckarsagor” handlar om aktivitet till språket, till fantasin, till kreativiteten, till sig själv och sitt tänkande inre rum. Precis som godnattsagor.
Jag har fått ett nytt ord i mitt huvud. Mitt nya ord är ”uppväckarsagor”. Om detta tänker jag skriva.
Här är den första boken om Högläsning. Det kommer en till!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag hade förmånen att få lyssna på din föreläsning på Karlstad Universitet idag (eller var det i Arvika?) och vill tacka för denna inspirerande eftermiddag. Många tankar har väckts och jag ska ta med mig dina kloka råd för hur man kan arbeta till mitt eget arbete med elever i läs och skrivsvårigheter men även förmedla till mina kollegor. Tack!