Sven-Eric Liedman skriver i Livstid, 2013 om det matematiska begreppet pi:
”I konsten är symbolerna avgörande redskap i denna strävan. En symbol har i Goethes ögon inte en exakt mening som, låt oss säga, matematikens pi. Den låter oss i stället skapa oss en åskådlig bild av något som inte kan fångas i enkla ord. Den gör det möjligt att liksom i blixtbelysning se något som vi annars inte alls eller bara vagt skulle urskilja.” s.90
Ofta ger vi våra elever begreppen som vore de enkla. Vi kan inget ta för givet då det gäller begrepp. De ska öppnas om och om igen. Som överraskningspaket där vi ständigt hittar nytt och förstår på annat sätt. Pi är ett ofantligt begrepp som borde trigga vår fantasi. 3.14 säger vi så exakt. Vi låter eleverna förstå pi utan att förstå det alls. Och med handen på hjärtat. Hur förstår jag själv Pi? Jag låter Goethe förklara det svåra:
Allting har man tänkt på förut. Svårigheten är att tänka på det en gång till.
Jag googlar på Pi. Träffarna är många. Bilderna likaså. Jag kopierar över en av förklaringarna och får en bild av pi: närmare 30 sidor blir det om jag följer siffrorna bakom 3, 14 …
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
