Undervisning – den viktigaste resursen

Lärarens undervisning är den viktigaste resursen för eleverna. Den måste ge eleverna det eleverna behöver, vara möjlig att härma ur, relatera till, ställa frågor om och genom, få syn på saker och ting, referera till, analysera och diskutera. Eleverna kan aldrig arbeta ensamma och självständigt genom att själva läsa sig till saker och ting. Lärarens röst och elevernas gemensamma samtal måste bära in i texterna.

Jag funderar ofta över hur många olika undervisningar vi kan ge under en och samma lektion. Den där vi ger olika undervisningar;

• först i helklass. Då är undervisningen inte för att sätta igång eleverna utan för att utveckla relation till undervisningens innehåll, argumentera, analysera, samtala om och skapa kommunikation kring
• Vi kan också undervisa halva klassen. Det betyder att den andra halvan också är i rummet men att vi undervisar specifikt i halvklass. Då arbetar den andra halvan med något som läraren givit i undervisningen och som gör det möjligt att utveckla i relation till klasskamraterna.
• Därefter kan vi undervisa i mindre grupper. Det betyder att de flesta arbetar vidare med det som är i undervisningens fokus, klasskamrater stöttar, lär och utvecklar.
• Enskild undervisning. Varje gång jag är i lärande relation med eleven undervisar jag och lyssnar in elevens lärande. Allt måste vara i kommunikation.

Alla konstellationer jag kan skapa, olika för olika lektioner och olika för olika ämnen – men allt för att eleverna ska få lära sig och för att de själva ska få kommunicera det de lär och det som är i undervisningens fokus. Varje lektion måste också summeras.

Vad lärde vi oss? Hur lärde vi oss? Vem fick oss att förstå?