Världens bästa skitskola

Visionen om att bli världens bästa skola tycks vara en vision lika påhittad som guldet vi finner vid regnbågens ände. Det är vackra ord. Om en elev säger dem är det för att eleven upplever att just den skola eleven går i är världens bästa. Precis som mamma är världens bästa mamma och det man älskar och det man befinner sig i är världens bästa. Som skolvision är det i relation till någon annan skola som skolan är världens bästa. Då krävs det kriterier för tävlingen. Eleverna ska kunna saker som går att mäta världen över. Läsförståelse och läsförmåga är en sådan sak. Matematik är en annan. Vi mäter och blir besvikna. Vi håller inte måttet.

Det lilla perspektivet att ett barn inte kan läsa eller följa med i skolundervisningen utan ohjälpligt kommer efter för att ingen gör slag i saken och säger att ett barn som inte kan läsa är på rätt plats. I skolan. I skolan ska varje barn få lära sig läsa. Oavsett årskurs. Det spelar ingen roll om man inte kan läsa i årskurs sju för om man inte kan läsa i årskurs sju får man lära sig det. I skolan verkar vi för åtgärder som gör det möjligt för barn att lära sig. ”Världens bästa skola”, ska barnet känna. Det barn som får lära sig. Den bästa plats för just detta barn. En skola där man får lära sig.

”Åtgärdsprogrammen” – ja så kan man kalla UR´s Världens bästa skitskola – visar på de händelser som påverkat skolan i den riktning där allt pekar nedåt. Lärare som vill undervisa går in i väggen för att de som inte undervisar lägger på mer arbetstid. De lärare som under en löpträning beslutar sig för att göra slag i sak och omvandla forskningens berättelse till verklighet förtjänar ljus men riskerar att hamna i mörker då ingenting i svensk skola tycks få vara bra. En allmän jante rår över skolvärlden. Stick inte upp med den lyckade undervisningen där eleverna får lära sig det de ska och genom variation och lärarens saklighet möter utmaningar och få stöttning, följande och uppleva sig lärande. Håll tyst om den. Den kan väcka avund och en osynlig knytnäve kan slå läraren tillbaka in i tystnad. Det finns klassrum i varenda svensk skola som gör något värt att upp-märksamma. Vi har lärt oss att inte berätta om dem. Att förstå att kommunaliseringen inte riktigt gör det möjligt för det likvärdiga. Kommuner har egna idéer och högt flygande visioner. De tävlar också om att vinna i en stapel som sticker iväg och visar att de vunnit.

En lärare som ser sin skola flämta som den sämsta känner sorg till en början. Det är känslor. Och känslorna är bra. Det är när läraren år efter år och under tystnad finner sig i det som sker och uppgivet går till klassrummet efter att också detta år se att insatserna inte gjorde skillnad som det är riktigt farligt. En uppgiven lärare kan inte verka för det hopp skolan per definition ska betyda för en elev. Insatser för att stötta läraren pekar snarare på bristen i läraren och riskerar att läraren skriver ut sig ur utvecklingen. Mättnad. Tröttnad.

Då jag ser programmen ”Världens bästa skitskola” skapas känslor inom mig. Känslor av sorg, ilska, glädje, hopp. Känslor som ruskar om och gör en liten tiger av den ständiga oron i magen. Jag vill och ska kasta ljus över det jag gör för dem jag är tillsammans med. Vi ska möta upp med skolans berättelser om skolan. Det innanförperspektiv vi har. Inte låta oss kidnappas i yttre frågeställningar utan lära oss att föra skolans talan. Kanske kan vi trotsa skolbilden av en skola i fritt fall genom att i vår skola stå raka i ryggen och verka i en skola som vi anser, tycker, vill, hoppas ska vara en skola för alla. En skola för alla. En skola för alla kommer att få sin plats i elevens historia:

Det är eleverna som ska få äga uttrycket världens bästa skola!