Kunskaperna måste omsättas, röras om, få näring av något. Vad händer om vi omsätter kunskaperna inom något annat ämne? För att verka för kreativitet och tänkande måste vi pröva våra kunskaper inom något okänt och inom något vi inte prövat. I ett litet sammanhang kan det handla om ett brev som absolut inte får innehåll mer än en sanning och fyra påhittade historier.
– Får jag skriva så, frågar en elev då jag utmanar eleven. Får jag pröva, det är roligt men får jag verkligen använda det jag själv tänker ut och hittar på.
Jag tänker på dikten till Astrid Lindgren, den hyllar fantasin, leken och kreativiteten. Bara titeln anger något som lockar till gränsöverskridningar från det faktiska till det fantastiska.
Sakletarsoppa
Ta en barndom, lägg den i sol
Vänd den sakta i snö
Rör sedan försiktigt ner drömmen
om att ingen som lever ska dö
Smaka av med det brutna löftet
att aldrig, aldrig bli stor och tråkig
utan sätt en propeller i ryggen
så du växer dig liten och bråkig
Häll tiden ur världen Håll upp den mot ljuset
som en flicka på raka armar sin fläckiga häst
Och ät den i sömnen Då smakar den bäst
till Astrid Lindgren på 90-årsdagen
av Ragnar Strömberg
Dikten finns i ”En förort till Kärleken”
2000
Jag tänker att kunskapen måste vi ha. Orden måste vi få i rikliga mängder. Böckerna ska vi läsa för lust och glädje. I dem möter vi andras berättelser och genom dem kan vi känna vår styrka som Pippi Långstrump. Det är en inre höjd att leka med ord, skapa bilder och känna sin egen kreativa kraft.
Vi dricker hädanefter saft, som muminmamman sa.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
