Jag läser You learn by living av Eleanor Roosevelt. Hon beskriver i sin bok att lärande handlar om att utveckla den egna kapaciteten att veta vad det är man ser och att förstå vad det betyder. Det handlar om att tänka.
Jag tänker ofta så när det gäller lärandet jag ser hos eleverna. Bedömningar måste föregås av både kunskap om vad det är man får ta del av och vad som finns att skapa utrymme för, dvs, det som fortfarande är dolt, och hur jag som lärare tänker om det jag får ta del av och varför. Att förstå och lära av elevernas lärande. För att göra detta brukar jag samla in mina elevers arbeten och analysera dem utifrån frågorna; vad ser jag, vad har elevernas arbete gemensamt och vad särskiljer dem åt. Hur har undervisningen skapat möjligheter för eleverna att lära och hur har de kunnat omvandla undervisningen till något eget, dvs, hur de ges möjlighet att tänka, kommunicera och lära.
Mycket av min tid som lärare handlade om arbetet efter lektioner där jag övade mig i att se det faktiska, skapa frågor för det jag anade kunde bli synligt eller vad jag kunde utmana med, samt utveckla undervisningen så att den både bekräftar och utmanar.
Eleanor Roosevelt skriver:
to try to understand the meaning of what I saw, everything I encountered became more interesting and more valuable. It was lika a two-dimensional picture seen in three dimensions, with depth.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
