Traditionell bokstavsinlärning? Ta bort ordet traditionell!

Vad tycker du om traditionell bokstavsinlärning?

Jag fick frågan. Jo, jag tänker mycket på hur vi lär eleverna skriva, jag tycker och tänker. Det första jag tänker är att vi ska ta bort ordet traditionell.

Allt är nytt för den som lär för första gången. Det handlar om gemenskap

Om vi ska tala om traditionell bokstavsinlärning så bör vi nog titta på traditionell bokstavsundervisning. Också där kan vi ta bort ordet traditionell. Det vi syftar till är om vägen till bokstäverna är något vi själva känner igen och som vi inte längre tycker är bra för att vi själva tror att vi går i gamla fotspår. Frågan är vad vi gör med våra erfarenheter, hur vi omsätter dem idag och om de har ett värde idag? Det traditionella är en slags tillbakablick och ifrågasättande. Jag tror vi ska fundera över vad ordet gör med oss och vår undervisning.

Allt är nytt!

För eleverna är allt nytt. Så väljer jag att se på allt. Det betyder att mitt förhållningssätt måste vara att det är nytt. Det betyder att jag måste förhålla mig nyfiken till bokstäverna återigen, förnya min syn på dem, utveckla nyfikenhet på det jag sedan länge kan och det jag ska lära mina elever. Om jag inte är nyfiken utan ser arbetet som en nödvändigt ont kommer det att göra något med eleverna.

Att lära sig bokstäver handlar om att förstå något om det gemensamma. Vi har bokstäver för att vi ska kunna uttrycka oss och för att vi ska kunna komma överens. Bokstäverna har skapats av människor för att vi ska kunna samlas kring dem. Undervisningen om bokstäverna handlar om något större än att bara kunna skriva dem. Det handlar om att kommunicera och något för det framtida. I bokstävernas form utvecklas skribenten.

Formen och mötet med en annan bokstav

Jag har sett att elever som inte lärt sig skriva och öva sig i skrivandet kan få svårigheter att forma bokstäver längre fram i skrivandet. Jag har flera gånger tänkt att hur vi skriver bokstäver handlar om att vi ska underlätta själva skrivandet. Det betyder att formen ska möjliggöra ett möte med en annan bokstav och det skrivande flödet ska bli mjukt och enkelt. Jag funderar över hur vi kan få skrivandet av en bokstav att slutligen bli ett möte med en annan bokstav. Vad händer då? Målet med skrivandet är att det ska bli ett redskap för kommunikation och textrörelse.

Överenskommelsen 

Bokstäver handlar om överenskommelse. Om vi skriver ett a står det för ett ljud beroende på bokstavskamrat eller bokstavskamrater. Det är överenskommelsen vi ska verka för. Att vi alla ingår i den. Att vi förstår varandra. Att vi deltar i den skrivande form som samhället givit oss.

Därför är det avgjort viktigt att vi ständigt berättar hur vi förstår varandra i text. Som lärare har jag alltid läst upp mina elevers texter. Detta för att visa att jag är en läsare av det som är avsänt. Elevens text ska kunna kommunicera med mig och andra. Den ska också bära över tid och rum. Under skrivundervisningen kan vi inte begära att den gör det, vi måste gå varsamt tillväga, bygga upp skrivandet från form till relation. Vi har en överenskommelse i bokstaven. Den att vi ska dela den. Och det över tid och utanför rum. Den vägen är lång. Den ska kantas med undervisning, relation och skrivande innehåll.

Det historiska perspektivet

Vi ska anlägga ett historiskt perspektiv i allt vi gör i skolan. Jag söker i min encyklopedi under ordet bokstav. En hel värld öppnar sig. Begreppen är många: bokstavsmystik, bokstavslås, bokstavsordning, bokstavering, bokstavsträd, bokstavsrim och under dessa begrepp andra världar.

Varför behöver vi bokstäver? en underbar fet fråga som kan leda till vår skrivhistoria.

Att kungar var så intresserade av bokstävernas form och gav ”romain de roi”. En annan person är John Baskerville som skapade en bokstavsform där ”typsnittet var geometriskt regelbundet och brett. Det gav ett lugnt, värdigt och graciöst intryck med prägel av de vackraste medievalatikvasnitten.” Nationalencyklopedien 3, 1990

Den digitala texten och bokstavens form

Den digitala texten innebär en möjlighet att hitta sig själv som texttyp. Och texttyperna säger något om den som skriver. Att låta eleverna skriva digitalt och undersöka hur olika deras texter blir då de ändrar till olika typsnitt. Det är också av vikt att förklara att olika texttyper accepteras olika. Det finns mottagare som inte accepterar annat än att vi skriver i en viss texttyp och med en viss storlek på bokstäverna. Det är alltså olika skrivkulturer och läskulturer vi skriver in oss i. Och allt kan vi undervisa om. Att lära sig skriva bokstäver är en mycket stor sak. För eleverna betyder det att för alltid få redskap för gemenskap, påverkan, medverkan och delaktighet.

Då eleverna prövar sina texter genom olika texttyper kommer bokstäverna att formas olika. Ett a kan skrivas på olika sätt. Varför är det så? Varför förändras bokstaven a? Vad betyder skrivstilen? Vilka bokstavsformer gillar vi och varför?

Att undersöka skrivande andra: Att se skrivvärlden genom andras bokstäver

Det vore spännande att låta skrivande unga undersöka hur andra ser på bokstäverna. De kan intervjua personer om sin favoritbokstav och fråga varför den är det? De kan också be personerna de intervjuar skriva ned olika sätt bokstaven kan skrivas?

Lektionsidé: Vi kan låta eleverna vara bokstavsvärdar 

och undersöka sin bokstav och vara värd för den. Det betyder att alla andra elever kan hjälpa bokstavsvärden med det de hittar. Exempelvis spännande ord som de hittar i böcker. Att vara bokstavsvärd kan vara något som man fortsätter att vara genom hela skoltiden. Hur blir det med bokstavens ljud när vi lär andra språk? Hur kommer det sig att vi kan skriva samma bokstäver men det blir så annorlunda i andra språk?

När ska vi skriva bokstäver?

Det kan vara så att man inte börjar skrivandet för hand i första klass utan skriver sig till läsning och skrivning via datorn. Man kan lära sig skriva bokstäver senare. Allt beroende på hur man ser på bokstavsskrivandet. Jag tycker det finns all anledning att föra en undersökande och utvecklande högt-i-takdiskussion mellan lärare kring detta med bokstäver och skrivande.

Det taklösa, utmanande och ständigt pågående pedagogiska samtalet

Vi ska undersöka, ifrågasätta, utmana och diskutera något så viktigt som bokstäver. Det handlar i förlängningen om demokratin. Den att kunna få redskap som papper, penna, digitalt skrivbord, uttrycksmöjligheter. Det finns inget så viktigt som den inkluderade textförståelsen. Det är lekfullt bokstävernas möjlighet. Från a till o och äventyret däremellan.

Gör själv det du ber eleverna göra – vad händer?

Vad sägs om dagens bokstavsutmaning. Samla själv in ord som börjar med m. Samla in meningar som börjar med m. Fundera över hur du söker i böcker och tidningar. Lyssnar in din omvärld:

Mina ord på m är:

  • miljöperspektiv
  • mål
  • Malmö
  • miljon

Jag upptäcker något under mitt letande. Jag blir medveten om andra ord med m i. Jag blir m-medveten. Den medvetenheten skulle jag undersöka hos mina elever! Bokstavsmedvetenheten! 

 

Det här inlägget postades i Grammatiken, Lärarens språk, Läxor, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogik, Pedagogiska samtal, Styrdokumenten, Svenska, Svenskämnet, Verkligheten. Bokmärk permalänken.