Vi kanske talar för mycket om vikten av att läsa. Ungefär som det vore en nyttosak att läsa. Det blir fel. Då väljer man bort läsningen. Äter inte moroten som våra läsivriga röster pekar på utan man väljer helt enkelt en annan underhållning. Igår valde jag böcker till P3 läsfrämjande insats Passa boken. Och jag hade så många ”måste” tankar och ”pretto” tankar.
Om jag för förmånen att ge en bok så måste boken vara av en viss kvalitet, ett visst värde för mig själv. Och så krånglade jag till det. Jag såg mig själv som en utgivare, en påtvingare, en pedagogisk läspekare istället för att välja boken med nyfikenhet och med läsfrågor som ställdes då jag tittade i boken.
Jag kom fram till att jag måste ge böcker som jag själv inte kände till. Jag orienterade mig bort från min läskomfort och min läskanon till den alldeles färska och det jag inte läst. Jag lade ifrån mig mina läsglasögon och satte på mig nya. Och det var nyttigt. Jag såg böcker på ett annat sätt. Hur och varför vet jag inte.
Jag högläste i Passa Boken i P3. Den kraften tror jag alltid på. Jag högläser för mig själv om jag inte har en lyssnare. Finner mig själv lyssna till det jag läser. Så cirkulär är bokens text. Så många sinnen kan jag aktivera själv. Igår läste jag med nyfikenhet och medkänsla om den som skulle få den bok jag valt. Den som jag inte annat än hellre ville behålla och läsa själv. Jag köper den idag. Igen!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
