Jag packar. Understundom läser jag Tomas Tranströmer. Och mitt i min verklighet famnar dikten alltsammans:
”… den underbara kappsäcken dunkar som ett hjärta.”
Imorgon är jag i Los Angeles. Föreläser och besöker skolor. Min kappsäck är packad med min nyfikenhet, mitt hjärta och några praktiska tandborstar.
– Hej du, får jag slå mig ned här, frågade jag en liten en.
Jag fick inget svar muntligt. I den lilles ögon såg jag en oro, en rädsla. Jag insåg att mina ord inte betryggade alls. ”Slå mig ned” är inga ofarliga ord.
Jag packar en väska.
Jag packar en litterär väska. Jag önskar vara en muminmamma som packar för alla eventualiteter: kran för badkaret, aspirin för huvudet, yllesjalar för kylan, mormors mirakelblandning för plötslig blyghet, snäckor att förgylla platsen jag slå mig ned på, frön att odla några blommor med, pärlor att bära runt halsen, fotografier av en gammal faster, äppelmos från i fjol,
(Detta var en textrörelse – från min egen text till Tove Janssons, och alla textrörelser vi kan göra skapar ett nätverk där vi kan ordleka och göra textupptäckter med andras texter).
Jag packar en väska med förnuft. Jag packar ned två böcker. Jag packar ned för ett ombyte. Jag packar ned en dator. Jag packar ned en tandborste. Jag packar ned en artikel att läsa och uppröras över. Jag packar ned en ordbok. Ja, jag ska på bildningsresa. En inre och en yttre.
Jag packar en väska. Jag packar den med drömmar. Jag viker ned ett ulligt moln. Jag lägger in tre sånger om lycka. Jag tar en tesked av den sjunde himlen. Jag tar med mig en sagoskog. Jag trycker inte ned några kliande kläder utan sidenmjuka och hemtrevliga kläder. Jag har en tandkräm som smakar godnattsagor.
Om jag vore lärare skulle jag göra det här till en lektion:
Busschauffören ska bli avbytt vid nästa station. Han förbereder sig för det. Jag ser hur han plockar ned sin stämpel i sin bussförarjacka. När han närmar sig stationen höjer han handen och gör en vinkande gest till den chaufför som går över en gata.
Den nya busschauffören kliver på och tar sin plats. Han sätter sig tillrätta i bussförarstolen. Den gungar till hans tyngd. Han tittar i bakspegeln och rättar till den. Han rättar till backspeglarna så att han kan se säkert bakåt. Han rättar till rattens höjd. Så sätter han sig djupare stolen. Han har individanpassat sin förarplats. Nu är det han som kör bussen.
Jag tänker att en individ ofta vet vad som underlättar. Barn visar hur de vill göra saker, senare kan de säga hur de vill ha det. Frågan är om vi lyssnar noga och ser vad som barnet och eleven själv kan göra. Eller är individanpassning ett alldeles för stort ord som harvar stora förändringar? Jag tror inte det. Jag tror på justeringarna. Jag tror också mycket på den vuxnes förhållningssätt och det sonderande som möjliggör individanpassning genom att göra individen till den kunnige i frågan. Och lyssna noga. Titta noga. Och söka lära. Inte döma.
genomtänkt
17 oktober: ”IT-mamman” från Stenungsund vinnare av Guldäpplejuryns särskilda pris 2012!Juryns särskilda pris 2012 tilldelas Christina Löfving, lärare i Stenungsund. Ur juryns motivering: För många känd som it-mamman på bloggen, prövar hon nya vägar i egen undervisning och tillsammans med kollegor över hela landet. Hon delar flitigt med sig av sina erfarenheter och har under lång tid betytt mycket för lärare och skolledare för diskussion och utveckling av arbetssätten med it i undervisningen.
Utdelning av Guldäpplet och juryns särskilda pris sker på Skolforums scen den 30 oktober kl 11.00. Alla är varmt välkomna!
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
