Anne-Marie Körling

SPRÅKET MÅSTE BLI EN HUVUDFRÅGA I SKOLAN, för alla barns rätt att bli rika på ord, begrepp och läsande och grubblande över texter.

En gång i tiden kunde barn få ett yrkesspråk av sina görande nära. Bondens barn kunde mängder av yrkesspråk som bonden talade, begrepp som ingen annan än de som höll på med jordbruket kunde. En gång kunde smedens lärljungar lära upp sina unga både i hantverk och med språk som var knutna till skrået. En gång i tiden fanns vuxna väldigt nära barns  och överförde såväl berättelser som kunskap till de barn som fanns i deras närhet.

Idag är inte yrkena så nära barnen. Och därmed blir det svårt att utan skolan yrkesorientera sig språkligt. Om man inte kan skolspråket har man ingen tillhörighet i något annat yrkesorienterat språk. Det som fanns en gång i tiden av yrkeskunnande språk och närvarande språk finns inte längre idag. Därför är skolans roll så ofantligt mycket viktigare än någonsin. Vi måste undervisa och ge mer av möjligheter för elever att lära sig språk. Vi måste läsa mer, ge mer, berätta mer, ge kött och blod åt skrivna ord.

Att inte kunna läsa, skriva, lyssna, analysera, sätta ord på och förstå gör att utanförskapet och klasskillnaderna blir ofantliga. Det finns inget annat språk som pekar in i yrken än just skolspråket. Det är det språk som gäller. Smedens lärljungar finns inte längre, skråspråk som yrkesspråk finns inte heller, inte bondens hela manskap för att skörda, så och odla, är också borta. Samlingarna vid fikapauser där barn ingick kring arbetande vuxna borta och …

Tillhörigheten i språk av livsviktigt. Att känna sig hemma i sitt språk avgjort viktig för identiteten och för livsplatsen framöver. Vi kommer inte långt med slagord, svordomar och enstaviga svar – vi behöver massor av ord, begrepp för att förklara oss.

Skolan har en så viktig roll i detta språkutvecklande, språkutvidgande, språkinkluderande arbete. Jag är allvarligt rädd för den språkbrist som barn kan befinna sig i och den karga miljö de växer upp i. Vi som kan läsa, skriva och verka för språket måste anta ett mycket mer generöst grepp om våra kunskaper och generöst dela med oss av vår förmåga.